Aftonbladet – 17 maj 1862, sida 2

såg vara början till en bättre åsigt om lifvet och dess pligter; hän stannade ibland hemma öm söndagarne, och en gång såg Bessy honom med bibeln i hand. Visserligen funnos ej öm vintern sammu frestelser som om sommaren, då ångbåtar och jernvägar erbjödo arbetaren ett tillfälle att njuta af frisk luft, grönt gräs, träd och skogar, kullar och dalar och blåa vågor; och Stephen hade blott sett på bibelns första sida, der hon, på det rena bladet, skrifvit namnet Bessy Calverton. Men att någon förändring inträdt, derpå var hon viss, och uh! om hon på något sätt skulle kunva bidraga till att omvända Steplfen Specklaänd till en bättre tro, ett kyistligare dif! Bessy hade blifvit entusiastisk för denna tanke, och den framgång hon tredde. sig 1öna uppmuntrade henae. Den förhoppningen, ait hon uträttade något godt med sitt exempel; verkade. hos henne sjelf-en stor förändring, :jorde-henne mildare, älskvärdare och nästan till ett mönstersför unga flickor. Hon hade nu funnit sin kallelse, och med all sin neturliga liflig: het företog hon sig att arbeta för det m hon hade i sigte, och -om siräckte sig längre än till en blott yttre förbättring. En dag gjorde hon ett försök i denna rigtning. Det varsöndagsmorgon och klockorna i stadens kyrkor ringde samman. Bessy var färdig och väntade endast på Lucy, för att oå i kyrkan. I arbetsrummet såg det ut som vanligt om söndagarne. Hugo arbetade med denna ihärdiga flit, som ej gjorde skilnad på söndag eller hvärdag; mrs Ppeckland gjorde, sina förberedelser för kokningen af middagsmåltiden, och Stephen låg som vanligt på soffan, sysselsatt med en tidning, som han med djupaste intresse studerade, synnerhet som den ledande artikeln utbredde sig öfver en ryslig och högst invecklad mörlarhistoria. Familjefadern låg ännw i sin säng; han steg om söndagarne aldrig upp öre klockan tolf, öch drömde kanske i denna stund om landet och dess fröjder och förströelser. (Forts.)