Aftonbladet – 17 maj 1862, sida 2

RR felet fe RR a rr mm mo uu ca I vingen liggande 79 millioner rubel i ädla me:aller samt 12 millioner (utländska) statspapper. Detta allt utgör tillsammans en summa af ungefär 1935 millioner och motsvarar således en fjerdedel af den utelöpande massan af kreditsedlar, hvilken enligt bansens sista redovisning uppgick till 776 miliioner. Man tror sig med säkerhet veta att stterligare lån af ännu 30 millioner skola xontraheras för samma ändamål, och ban: I sens högsta styresman, bankieren baron Stieglitz, lärer hafva företagit sin utrikesresa egentligen för ordnandet af dessa vigtiga angelägenheter, som visa regeringens bemödanden för denna för riket så vigtiga fråga. När och på hvad vilkor sedelinvexlingen not guld kommer att ega rum, är ännu ,bekant för allmänheten, och mången tror utt regeringen icke skall komma att vidhålla subelns gamla värde, enligt hvilket en half mperial gäller 5 rubel 15 kopek, utan minska det, så att nämnde guldmynt skall komma att gälla t. ex. 10 procent mer, eller 5 sabel 66 kopek. Om ock detta skulle kunaa hafva många skäl för sig, så vore det dock å andra sidan sedt ett slags statsbankvutt och kommer, efier min öfvertygelse, ej jatt ske. Sådan tyckes ock allmänna meaingen vara hos vexlarena, hos hvilka halfI imperialerne redan fallit 15 kopek sedan ukasen publicerades. I Den kejserliga födelsedagen medförde en stor mängd befordringar, isynnerret inom Iarmån, deribland vice kanslerens för Helsingfors universitet, baron Muncks, till genecal af imfanteriet. Flere högre embetsmän hafva dessutom erhållit donationer af ländeIrier i guvernementerne vid Asiens gränsor, såsom t. ex. generalen, grefve Evdokimow, I Schamils egentlige besegrare, hvilken erhållit öfver 12,000 dessätiner. (30,000 tunnland). Det nuvarande värdet af dessa länderier är visserligen icke stort, men stiger i den . mån de. hinna koloniseras. Egendomar på andra sidan Dniepern i Zaporcgerkossac kernes stepper, hvilka under Alexander I:s tid dels bortskänktes, dels såldes till ringa pris, hafva nu ett redan ganska högt värde, ocn egendomen . Novo Gregarewka, som finansministern grefve Cankrin dels erhöll till. skänks, dels genom köp ökade till en vidd af öfver 70000 dessätiner, hvilka för 40 år sedin värderades till högst 250,000 rubel, säljas ej nu för två millioner. Fredagen den 2 Maj höll kejearen på Marsfältet en stor revy öfver här stående trupper, nästan alla tillhörande gardeskåren och uppgående till 34,000 man. Åfven kejsarinnan bivistade revyen och åskådade från en uppförd paviljong truppernas defilering, som skedde af. infanteriet först kompanivis å två leder med 80 mans front och sedan i slutna kolonner. Kavalleriet defilerade äfven två gånger, först långsamt och sedan i galopp eller karrier. Det hela var. ett ganska praktfullt, krigiskt skådespel, och i det vackra : solskenet briljerade isynaerhet de vid gardeskåren ännu bibehållna xyrassier-regementernes förgyllda kyrasser och lysande hjelmar, prydda med flygande örnar, äfvensom gardets hussarer, der söaerne ur Rysslands rikaste familjer vanligen ;jend. Bäst togo sig dock de Orenburgska kossackerna ut, i sina blå och hvita uniformer; de kommenderades af sin unge chef, storfursten-trönföljaren. Allmän beundran ådrogo sig de tscherkessiska och lesghiska liftrupperne både för sina utomordentligt skabb, eldiga hästar och för det stolta utrycket och den lediga hållningen hos dessa smärta, kraftiga och välbildade söner af Kaukastens berg, troligen den skönaste menaiskorace i verlden, men föga passande till hofdekorationer, i stället för att lefva fria i sitt vildsköna hemland. För några dagar sedan hade jag tillfälle att bese det så kallade historiska vagnmuseum, som upptager öfre våningen i en särdeles smakfull byggnad, hvilken uppfördes åren -1857—60 med en kostnad af 350,000 iika vänliga. Till och imed Hugo, som likväl fortfor att säga miss Calverton? och miss Bessy? när han var mildare stämd, isade henne dock lika mycken godhet som någon af de öfriga samt tycktes ibland gifva ett slags uppmärksamhet åt hvad hon sade eller sjorde, som sträckte sig ända derhän, att han icke alltid blef stött, då hon någon gång såg sig tvungen att störa hans tidiga arbetstimniar. Ända tilldess Stephen blef frisk igen och läkaren upphörde med sina besök var Hugo som en helt annan menniska. Det syntes att han. var orolig öfver den sjuke; hantrågade ej efter huru mycken tid han förlorade med att tala med honom, eller den ändå längre tid, som förgick under de rådplägvingar, hvilka hån ofta höll med läkaren, när ban följde honom ut till porten. Han ycktes ej tänka hvarken på tid eller penningar, då det var fråga om brodern, och förde mer än en läkare till Stephen för att höra deras tanke — alla dessa doktorer voro hans vänner, sade Han, och skulle ej beära så hög betalning för ett recept. Och ingen mer än doktorn och Hugo visste heller hvad det var som låg i det lilla sammanvikna papper, hvilket den sednare lemnadej och den förr2 vid hvarje besök emottog. j tfror du att jag är dödssjuk, Hugo, ll sade Stephen, efter du för hit så många nya ansigten. för att roa en stackare, som ! har litet ondt i bröstet? Jag är alltid kinkig utaf mig, och det! är bättre att få höra fleras mening än enl: endas. j tHvarföre håller du då alltid så fast vidl din egen? sade Stephen skrattande. f 5 l Å tEmedan jag är sjelfkär nog att tro mig örstå åtskilliga saker rätt bra, Stevie — men i dag kan du inte reta mig.4 cHvarlöre inte i dag? Den här: sednaste — vännen — har gifvit