blef först anställd vid Brahetrolleborgs seminarium (1815—1826). Sin omfattande och grundliga kunskap i nordens: fornlitteratur och dess språkhistoria ådagalade han först genom. besvarandet af Vetenskapernas samfunds prisuppgift för 1827: Huru har ur det gemensamma mod.rsmålet — det is ländska — skriftspråket utbildat sig i de nordiska rikena (sedan utkommet af tr. cket under titeln: danska, norska och svenska språkets historia). Icke långt derefter fick han en underordnad plats vid geheimearkivet och förblef 15 år i en betryckt ställning, som lemnade djupa spår i hans känsliga själ; Andtligen 1845 blef han kallad till den nyskapade lärostolen i de nordiska språken och samlade der omkring sig ej få tacksamma lärjungar. Större verkan än genom det muntliga föredraget utöfvade han genom sina skrifter, af hvilka hans Danmarks historia i forntiden och Hans berätelser om isländarne samt hans nyss slutade Bidrag till den danska litteraturens historia äro de mest bekanta.