Aftonbladet – 15 maj 1862, sida 2

måste tillgripas och slutet blef bankrutt, och detta mörka, dystra rum vid. Seymour Street — jo, så gick det till. Bessy kände sig förfretad vid all denna klagan öfver det som ej kunde hjelpas; den gamle-mannen talade så mycket om sina olyekör öch om det medlidande som i följd deraf tillkom honöm, att Bessy ej kunde hysa något medlidande för honom alls. Hon blef riktigt glad då han bytte om samtalsämne och började tala om Stephen, oaktadt han framställde honom såsom en verklig motsats till den äldre brodern och beskref honom såsom godlyntare, klokare och roligare. Han kunde ej förstå Hugos envishet att den ena dagen arbeta sig nästan till döds, och den andra slösa bort sin tid med att gå och köpa en rökt lax till frukost. . Det var ju på en gånglöjligt uch i högsta grad egoistiskt! Föremålet för dessa anmärkningar hemkom ungefär klockan sju på aftonen, gick rakt fram till sitt arbetsbord, tog upp en stor bundt papper ur rockfickan och satte sig sedan vid bordet, som om ingenting särdeles hade tilldragit sig sedan han sist suttit der. Han började arbeta utan att säga ett ord, men fadren utropade vresigt: Du har varit länge borta, Hugo!X Jag har varit på många ställen också.? Oh!, Jag trodde ... ?Och jag har fått många nya beställninsar, något som man i dessa tider bör vara tacksam för, då det är knappt om arbete och halfva Seymour Street svälter. Ah! ja — Stevie kommer ej hem förrän mycket sent i qväll, Hugo, ty det är en ny pjes som nu skall uppföras.? ?Jaså?, svarade Hugo, tankspridd. Jag får ej något parti i dag, Hugo, och mitt. parti är så godt som ett kylande pulfver för mig. Jag förmodar att ni, miss Calverton, ej förstår er på kortspel?? Nej, sir: Jag skall lära er sedermera, när — när