Aftonbladet – 15 maj 1862, sida 2

4Jag. ärsrädd att mnicblef mycket ond på migX, sade Bessy efter: någon tvekan. Ni kom mig att tänka på många saker, som förut ej fycslsatt mig. Jag ser nu att mitt hem är både oroligt och otrefligt, men jag kan ej se huru jag skulle kunna hjelpa det, utan att förslösa. mera tid än jag har råd tillse Likvisst kunde-jag vara mycket bättre än jag är, mera lik min gode varmhjertade broder, . Kommer ni ihåg hans anmärkning, innan jag — innan jag gick ut för att samla mina tankar, så väl som mina beställningar? ; Bessy kunde ej påminna sig Stevies anmärkning. Han talade om ett öfvergångstillstånd; försök att äfven anse det så, miss Calverton, och ursäkta mig. Min bror kom sanningen närmare än han trodde, med detta uttryck. Förstod ni honom? Mycket väl, sirX, sade Bessy litet harmsen, Ni bör äfven förstå att i min brors skämtsamma uttryck ligger ofta mycken sanning, och jag tror, jag hoppas, att det Jåg sanning också i denna hans sista anmärkning. Hvarför skulle ej en öfvergång kunna inträffa hos mig; en öfvergång till ett bättre, gladare lif, än det jag nu förer. Detta kan ej kallas att lefva, på sin höjd att vegetera! 2 Han stödde sin vackra välformade haka mot banden och såg ut genom fönstret, som om -han derutanför i mörkret hade sett det bedröfliga lif han talade om, och Bessy lemnade-rummet.utan att han bemärkte. det. Då hon några ögonblick sednare smög sig tillbaka, för att hemta sitt arbete, som:hon glömt: och isom-hon i morgon ämnade fortsätta på sitt eget rum, istället för att störa mr Speckland,;fann; hon honom ännu qvar vid fönstret i samma tankfulla ställning som nyss, ochvlika litet medveten af hennes inl(räde som af hennes bortgång. Och hans tankar, hvilka de än voro, förmildrade dock ej uttrycket i hans ansigte och spridde intet ljus öfver hans panna.