Aftonbladet – 15 maj 1862, sida 2

le Ta ini har mindre brådtom,? tillade gubben med en-sidoblick: på tygkängorna. ; CMamma spelar rätt bra, anmärkte Hugo. CRätt illa, såvida ej dina åsigter om att spela väl eller illa äro olika med mina. I Det kan hända. Jag kallar alldeles icke den, som räknar ie och sju för temton, en god spelare:; Jag kan inte räkna hvarken ögon eller matadorer så fort, ursäktade sig mrs Speckland. SDet har jag inte sagt Teller, lydde det spetsiga svaret. Jag skall spela med er i afton, om jag blott får vara i fred till klockan nio, utbrast Hugo, förtviflad. Du glömmer bort det innan dess. Brukar jag glömma någonting? I Nej, sade fadren efter ett ögonblicks i tvekan, det tror jag inte du gör. Han ville knappt medgifya så mycket åt sonen, som. lofvade, att afbryta sitt arbete för att roa honom, och äfven detta medgifvande gjörde: han ogerna; tyckte Bessy. Och just då klockan slog nio, lemnade Hugo sin plats vid arbetsbordet och gick att sätta sig midtemot fadren. Spelet räckte till klockan elfva; och skulle räckt: ändå längre, om ej Hugo påmint sin far, att hans helsa ej tålde vid att flera aftnar å rad vara sent uppe; gubben lydde j motvilligt sonens råd-och-sade att det. just var likt Hugo att atbryta spelet i detögonblick han mest var road deraf, han som än då så sällan spelade. Men ban tänkte likväl ej på att motsäga sin son. Bess såg jatt Hugo ej heller väntade sig något s dant, och hon började undra på huru hon kunnat våga sätta sig upp emothonom, så som hon gjorde i morgse. Hon steg upp och ämnade just gå till sitt eget rum, sedan hon sagt ett vänligt JR natt mr Speckland4, då han ropade enne tillbaka just som hon öppnade dörren. Bessy stannade. Ropade ni mig, mr Speckland. Jag ville bara säga att ni hade rätt, och jag orätt i förmiddögs, miss Calverton.