Aftonbladet – 14 maj 1862, sida 2

brå rr na sig hafva skrifvit tillsamman, genast öfverfallit den ene af dem, i tidningen betecknad med 8., samt med båda knutna händerna slagit honom i ansigtet och derefter å bröstet, tills ynglingen fallit omkull, hvarefter Annerstedt gripit ynglingen för strupen och sålunda hållit honom en stund under åtskilliga uppmaningar och hotelser, samt slutligen gifvit ongar en sådan stöt, att ynglingen kastats baklänges på golfvet, dervid han slagit hufvudet emot bo hylla, så att en tand lossnat och blod flutit ur munnen, hvilket allt skulle tilldragit sig i närvaro af två vittnesgilda personer, — samt att vid ett annat tillfälle, den 14 Februari innevarande år, då lärjungarne i 6G:te klassen fört något gyckel med der varande läraren, rektor Annerstedt plötsligen rusat in och, fattande tag i den närmaste lärjungen, en adertonårig yngling, itidningen benämnd W., å honom verkställt den ursinnigaste bastonad, dervid ynglingens påhafda glasögon gått sönder och derunder W. oupphörligen befallts alt erkänna det han dragit på mun vid rektorns inträde, samt Annerstedt Vidare, efter yttrande: tag af eder glasögonen, ni skola få stryk allesammans tills ni bekänna, företagit sig att hudflänga ynglingarne Ö., Th., M., S., med flera, medelst örfilar, bröststötar och knuftningar, så att den ena ramlat omkull på golfvet, den andra emot ett bord, den tredje mot en vägg eller bänk 0. 8. Vv., äfvensom Annerstedt, nästpåföljde dag å morgonen, sedan han i törenämnde klass hålit bön, omedelbart derefter, i anledning af gårdagens tilldragelse, åter framkallat ynglingen M. och, efter yttrande: du skall ha stryk tills du Dekannern slagit denne grundligen samt deruppå förfarit likaså med ynglingen B., derunder denne slutligen yttrat, att rektorn hellre finge slå ihjäl honom än han toge på sig en osanning. Sedan erkebiskopen, såsom eforus öfver skolan, med ölversändande till rektor Annerstedt af detta tidningsnummer, i anledning af omförmälda beskyllningar infordrat dennes skriftliga förklaring samt, efter inhändigandet af densamma, vid besök i skolan den den 24 Februari, i hela den församlade ungdomens samt lärarnes närvaro, med afseende å föröfvade oordningar uti ifrågakomna afdelning, meddelat lärjungarne derstädes varning, blef berörde förklaring, den 26 samma månad, af eforus till domkapitlets granskning öfverlemnad ; Och har domkapitlet, der denna sak företogs den 5 påföljde Mars, efter det då anmälts ett af rektor Annerstedt gjordt tillägg till förklaringen, uti samma dag fattadt beslut, yttrat, hurusom af rektorns embetsberättelse inhemtats, dels att den bestraffning, hvilken af rektor hemma hos honom utdelats i anledning af en vid fullgörandet af ett förelagdt öfversättningsprof uppenbart begången oärlighet, som den ena af de felaktige, detta oaktadt och ehuru flera gånger varnad för följderna af ett fortsatt nekande, trotsigs vägrat att erkänna, skett för att förmå denne att afstå från sitt trots samt äfven haft felets erkännande till följd, dels, hvad anginge den andra af ifrågavarande bestraffningar, att rektors åtgärd dervid varit föranledd af de svåraste oordningar och egt rum först efter det den afdelning, om hvilken nu vore fråga, blifvit upprepade gänger förmanad att iakttaga ett skickligt och höfviskt uppförande emot sin lärare och varnats för följderna af-en fortsatt olydnad; I anseende hvartill, och då den utdelad: skolagan icke kunde anses strängare, än skollagen under sådana omständigheter tillät, domkapitlet pröfvade rektor Annerstedt i förevarande fall, så vidt dittills blifvit upplyst, icke hafva gjort sig skyldig till sådant embetsfel, som kunde med ansvar beläggas, och alltså fann, i sakens närvarande skick, ingen annan åtgärd från domkapitlets sida deraf påkallas, än att till efori bepröfvande öfverlemna, huruvida, i anledning af hvad som förefallit, några erinringar och råd borde rektor Annerstedt meddelas. Den tförkaring eller tembetsberättelse, hvilken sålunda uteslutande tagits till grund vid domkapitlets pröfning af bemälte rektors ifrågakomne förfarande; innehåller emellertid, beträffande den tidigare tilldragelsen: att sedan, under höstterminen sistlidne år, adjunkten Nyberg, medförande två lärjungar, ynglingarne Edman och Sandqvist, inställt sig hos rektorn Annerstedt och, med anmälan, att vid fransk themaskrifning, dessa lärjungars öfversättningsprof befunnits hafva med hvarannan en slående likhet, så att en af dem måste hafva varit oärlig, men att båda ynglingarne dertill nekat, tillika uppgifvit det han ansåg Sandqvist skyldig, rektorn, efter granskning af öfversättningarne, dervid han blifvit fullt förvissad att båda lärjungarne varit brottslige, och sedan rektorn flera gånger uppmanat Sandqvist att bekänna sanningen samt varnat honom för följderna af ett motsatt förfarande, men Sandqvist ändå nekat, tagit Sandqvist för bröstet och förande honom till dörren, frågat, om käppen behöfde framtagas, men, då adjunkten Nyberg afböjt sådant, under yttrande, att det vore första gången han beträdt dessa ynglingar med dgr likt fusk, åter bortsatt käppen, hvaremot, då Sandqvist, på ytterligare tillfrågan, om han erkände sin oärlighet, lemnade ett trotsigt nekande svar, rektorn gifvit Sandqvist två örfilar och derefter med flata handen två slag på axeln, hvarefter Sandqvist den äskade bekännelsen afgifvit, samt i afseende å tilldragelsen den 14 Februari innevarande år, att, sedan under flera år, läraren uti historien, lektorn Björck, i anseende till en viss undfallenhet för ungdomens öfvermod jemte en viss svaghet i diseiplinens upprätthållande, varit föremål för lärjungarnes upptåg under lektionerna, utan att detta traditionella sjelfsvåld kunnat genom vänliga uppmaningar af rektorn törekommas, rektor Annerstedt, då han nämnde dag på morgonen, under lektion med nedra 7:de lälinklasset från rummet derofvanför, hvarest lektor Björck då hade lektion med nedre 6:te latinklassen, erfor ett allt starkare sorl och oväsende, begifvit sig upp till sistnämnda klass, der, vid rektorns inträde, läraren fanns omgifven af fullständig oordning och buller samt lärjungarne med bordskifvorna, som de lösgjort från dithörande fötter, knuffat hvarannan, i anseende hvartill och då läraren, på tillfrågan hvad sådant ville säga, ursäktade sig dermed attlärjungarne icke lydde honom, rektorn beslutit att göra en bestämd brytning i lärjungarnes förhållande till lektor Björck — att rektorn deruppå framkallat först ynglingen Wennström, som: synts krångla med borden och fortfarande hafva nöje af sitt okynne, samt gifvit honom två örfilar, och derefter ynglingen Svartengren, som äfven krånglat med borden och dessutom dagen förut i bönrummet förhållit sig felaktigt, samt jemväl honom på lika sätt bestraffat, hvaruppå rektorn aflägsnat sig, efter tillsägelse, det han efter timmans slut skulle komma åter och att Björck då finge SO gifva de okynnigaste — att, sedan lektionen blifvit afslutad, rektorn ånyo ingått i nedre 6:telatin klassen och der likaledes med örfilar afstraffat de flere lärjungar, som, enligt lektorn Björeks uppgift, svårast förbrutit sig, nemligen Nore artin med 2, Öhrströmer med 3, Anton Tamm med 2, Landgren med 2, Lundberg med 1 och Lindevall med 2 örfilar, samt att dagen derpå, då rektorn tillfrågade hvarje lärjunge särskildt om han deltagit i krånglet med borden, rektorn, på lektorn Björeks anmälan, att Martin varit en af de allra okynnigaste, ytterligare straffat honom med 2 örfilar, äfvensom, då ynglingen Brolinsson, ehuru delaktig i bordknuffandet, dertill nekade, gifvit honom enahanda bestraffning och, fter vidare förfrågan till Brolinsson, ytterligare gå : FT RORET ar a ti8tlanda dat