Aftonbladet – 14 maj 1862, sida 2

MUSIK. Harmoniska sällskapets sista konsert för sösongen gals i går å kongl. teatern. Och denna musiklest torde för något hvar hafva varit så mycket välkomnare, som säsongen i musikaliskt hänseende länge lidit af svår torka, med undantag af störtfloden vid påsktiden. Harmoniska sällskapets konsert utmärkte sig för et. särdeles omsorgsfullt utförande, älvensom för ett godt val. Första afdelningen af Mendelsohns Oratorium Paulus?, som inledde konserten torde böra räknas bland denne mästares förnämsta verk. De ljungande körerna påminna mäktigt om den oroliga och djupt upprörda tid, oratoriet vill skildra. Man tycker sig höra den eldige apostelns anda brusa genom basarierha, hvars rythmiska och dramaltiskt yppiga tonprakt i sanning är storartad. Recitativerna lörefalla något svagare, också är recitativisk musik alltför beroende at utförandet, för att icke förlora sig något i dilettanters händer, huru nitiskt desaa än sträfva alt lösa sin svåra uppgift. Haydns C-mollsymfoni följde derpå, lik en stilla stjernklar natt, efter en solhet, stor mig dag. Menuetten torde vara det mes originella numret i denna symfoni och utförandet länder kongl. hofkapellet till stor heder. Konserten afslutades med prologen til operan Hans Heiling, i hvilken Marschne; nedlagt blomman af sin inspiration och sitt i flera afseenden ganska framstående konstnärskap. Om framdragandet af denna — som vy tro, här förut föga kända musik, kunde för anleda kongl. teatern att upptaga Marsch ners opera i sin helhet, för nästa säsong vore man Harmoniska sällskapet tvåfalldig förbunden, ty oafsedt den omständigheten alt libretton stödjer sig på en nordisk folk saga och derför borde vara af särskildt in tresse för oss, är musiken i sig sjelf så vac ker, så rikt instrumenterad och så sann dramatisk i uttryck och anläggning, att der helt säkert här skulle vinna stora sympa tier. : sosse