Aftonbladet – 13 maj 1862, sida 2

s Pet hones älven andra synpunkter, hvarfrån vi med lika eller ännu större säkerhet tro att andra nationer skulle tvekat att. fira en minnesfest lik den ifrågavarande. ;: Sjelfva den seger man. firar, gaf nemligen : de ryska vapnen icke någon ära i egentlig mening, emedan den. icke härflöt hvarken! från ådagalagd fältherretalang eller visad, tapperhet å ryssarnes sida. Det var vintern och nöden vid detta tillfälle, likasom 1812, som räddade Ryssländ; i Då svenskarne ankommo till. Ukraine var. hela landet förhärjadt af ryssarne, och de: jimåste under den största nöd uthärda den! olyckliga vintern 1708—1709.. Konung Carl, I isom sjelf alltid fört sina trupper till segern, hade olyckligtvis några dagar före slaget! blifsit sårad, så att han måste öfverlemna I befälet åt en mindre skicklig. fältherre, och Itrupperna hade föga och dåligt krut till i handgevären (skotten gingo knappt 30 steg) samt alldeles intet till I anonornas hvaremot czar Peter tillfört sin armå friska trupper till ett antal, att den var svenska armån dubbelt öfverlägsen; han kunde derjemte låta 132 kanoner spela. Allt hvad den p.rsonliga sapperheten med blanka vapen kande uträtta, blef äfven utfördt, och i handgemänget man emot man segrade svenskarne. Lewenhaupt eröfrade med värjan i hand tre skansar; men emot öfvermakten, som ensam på sin sida hade artilleri och brukbar ammunition till sin disposition, kunde icke den lilla tappra hären, som annars så ofta slagit en lika manstark fiende, segra. Från militärisk ståndpunk, eller från synpunkten af vunnen krigsära, huru mycket större skäl hade icke vi att fira slagen vid Narway vid IHolofsin, vid Gemauerthof och hvad de allt heta,. dessa. talrika ställen, der svensk tapperhet nedgjort och: törjagat till antalet ojemnförligt öfverlägsna ryska armåer! Ser man vidare pågföljderna af denna för den ryska armån: så föga ärorika strid, så hafva de näppeligen varit för ryska nationen lyckosamma. Denna seger öppnade för. czarerna vägen till. de oftast svekfulla inkräktningar på deras grannars områden, som de sedermera i .halftacnat århundrade fortsatt; den gjorde Polens. undergång. möjlig, och den gaf-.den ryska sta:skonsten en helt annan riktning, än den, hvaraf nationen var i. behof och som i verkligheten kunnat tjena till förbättrande af dess tillstånd. Med eller utan slaget vid Pultava hade ryska makten förr eller sednare kunnat skaffa sig fri tillgång till hafvet ; men om de ryska envåldsherrskarne åtnöjt sig härmed, om de icke, förblindade af den framgång striden emot Carl XII dem beredde, hade riktat alla bemödanden jå landets utvidgning, men få eller inga på dess inre utveckling och förbättrandet af nationens sociala tillstånd, huru mycket lyckligare hade icke denna nation nu varit, ja huru mycket mäktigare? Det är farligt och föga hugnesamt för ett land. att-allestädes utom sinä gränser hafva fiender omkring. sig; men dubbelt farligt och sorgligt är att öfverallt vid sina gränser, inome eget område, hatva hemliga eller uppenbara fiender. Och det är likväl detta, som utgör den enda säkra vinst, som Ryssland dragit af slaget vid vPultava. I Turkiets fordna provinser, i Polen, i Finland, i Cirkassien, öfverallt har Ryssland förskaffat sig sjelf de opålitligaste och ovilligaste gränsvakter, men sina yttre fiender de yppersta redskap till att, när en dag tiden är inne, bryta sönder den oformliga kolossen. — Inskränkt till sina naturliga gränser, sitt eget folk och sina egna tillgångar, skulle Ryssland-varit en stark. makt;. genom sina inkräktningar från-främmande, till större delen mera civiliserade nationer, hvilka det icke förmått med sig assimilera, har Ryssland blifvit en svag makt, hvars öde äfven utan yttre fienders anfall är lätt att förutse, och hvilken otvifvelaktigt måste duka under i hvarje strid, der motståndaren förstår att göra sig till godo de upplösande och fientliga eementer stalen bär i sitt inre. Vid Pultayva gick, om man så vill, Carl XFI:s-stjerna ned, men. ingalunda -Sverges: Ty ett lands ära är lika litet som dess sanna lycka bunden vid landvinningar på aflägsna kuster och bland främmande folk. Vi hafva dragit oss:tillbaka iom egna skär, med äran i godt behåll, och vi hafva här röjt oss nya tegar, i värde icke underlägsna dem, vi en gång fråntagit andra nationer men nu Jlemnat, och säkerligen oss mera passande och kära. Hvad hafva vi i sjelfva verket förlorat? — Intet. Sverge;. sjelf starkt genom sina mer och mer utvecklade ressurser och sina söners patriotism; bildar: medelpunkten inom ett för bund af fria och frihetsälskande, närbeslägtade nationer, som, om äe ock icke ännu ärosfullt-ense omvägen, dock tydligen. för sig se målet — upprätthållandet af gemensam sjelfständighet öeh ära i den skandinaviska norden. . Denna stälrming bjuder aktning, oeh den gifver trygghet, frid och lugn. Vi skulle derföre, om valet i denna stund stode oss öppet, icke.viljautbyta densamma emot den makt att till-och afsätta främmande kungar. eller den besittning af en och annan aflägsen i nationelt hänseende för oss fullkomligt främmande provins, som en yckligare utgång af-slaget vid Pultava möjigen kunde hafva för någon längre eller sortare tid betryggat vårt land. Lika liten anledning till någon sann fröjd iom dettaslag gifvit ryska nationen, lika iten grund till evärdlig sorg gifver detsam: na den svenska. Vi hafva lärt oss att skilja ak och sken; och till denna insigt skola väl fven ryssarne en dag hinna. kv RR K. M. har, den 4 nästlidne April, förordat utexaminerade eleven från skogsinstitutet rih. C.J. A. Brauner att tillsvidare vara extra fverjägare i Elfsborgs län, utan lön, men med kyldighet att i denna egenskap tjenstgöra, när ådant af vederbörande. påkallas