pastorerna deri inberäknade. För hela folki mängden gör detta en prest på omkring 14000; i sanning, såsom insändaren håller före, det högsta antel en prest kan gerna bad gin församling, .såframt han verkligen iskall kunna uträtta något gagn. Vi viljal i härmed alls icke förorda det måite man här taga nämnda amerikanska förhållande till sin, norm. Den religiösa odlingsgraden gör att man hös oss kan vara tjenad med ettlångti mindre antal. Begäret för religiösa samtal, ifvern att få ett svar på de för menniskosjälen vigtigaste frågor ha åtminstone bitintills icke varit så stor, att presten har att befara att genom idkeligt talande ådraga sig lungsot och läggas i en förtidig graf, till och med om han bar ett större antal att uti detta hänseende tillhandagå.En för 4000, såsom komiterade föreslagit, skall möjligen för det närvarande vara nog. Insändaren bygger likväl ingalunda några sangviniska förhoppningar spå denna föreslagna distriktsfördelpings tillvägabringande. Men likasom det blir godt för distriktet att veta till hvem det har att vända sig som sin egentliga själasörjare, så borde det äfven bidraga i sin mån att framkalla hos presterskapet sjelft en bättre anda och åstadkomma en annan täflan än den om hederliga handiryekningar. En verkligen god och tillfredsställande själavård kan likväl aldrig blifva nigon viss korporations verk. Oss tillhör såsom kristna alla, både lekmän och rester, att befordra Guds rike, och man friköper sig icke från denna pligt genom. den årliga fribut man till presterskapets underhåll betalar, ens der man erkänner nödvän digheten ef en sådan tribut. Vi måste sjelfva följa, med vårt intresse och taga del af vår förmåga uti det stora verket; man måste betänka och häfda det allmänna prestedöme, hviiket tillhör alla. Det gär cj an att lägga det i en viss: korporations händer, för ali sjelf sorglöst lägga händerna i kors. På detta sätt uppkommer aldrig någat förbättradt religions och sedetillstånd hos ett folk. Detta kar man nu börjat inse äfven i de länder, der icke, såsom a ogge ÄR Skottland: och hos deras afkomlingar p Amerikas jord, folket straxt vid reformationens införande sjelft tog de kyrkliga angelägenheternas. handhafvande i sin hand. I Baden har nyligen en fri kyrklig författning blitvit införd, och uti andra trakter i Tyskland arbetar man för dess införande med el! itver. Hos oss har ingen stämma hitintills höjt sig för en sådan vid våra riksdagar: och tiden, då vårt svenska folk inser nödvändigheten ar en sådan, synes fördenskull ännu vara nog aflägsen. Insändaren är dock för sin del öfvertygad, att först med införandet af en sådan det rätta kordiala förhållandet emellan presterskapet och församlingarne skall återvända, samt att först genom denna lekmännens medverkan det kab blifva presterna gifvet att uträtta något syn: nerligt i sitt kall. En annan fråga är, huruvida till och med om distriktsfördelningens och löneregleringens nödvändighet erkännes, det framlagda förslaget förtjenar obetingadt antagas. Insändaren tvekar derom. Den sjelfständighet, som måste tillhöra hvarje prestligt kall, synes icke litet hotad, om, såsom det blifvit föreslaget, andre och tredje pastor — ty hvarje distriktslärare blir ju en pastor i sitt distrikt — fort: farande skall ställas under den första och mottaga af honom sina befallningar. Då äro ju dock alla ansvariga för konsistorium: att svara för sitt eget distrikt bör derföre så väl för den ene som för den andre vara fullt nog. Och på ett ännu betänkligare sätt hotas denna sjelfständighet, då uta förste pastor skall bero, huruvida han må ega undervisa distriktets nattvardsungdom eller icke. Ej heller mäktar insändaren inse något SR skäl för den stora skilnaden i löner emellan förste pastor och de öfriga pastorerna, som blifvit föreslagen. Om dennå för att tillfredsställa nuvarande Stockholms pastorer varit nödvändig, så hade ju en an: nan fördelning kunnat träffas att efter desi sas afgång twäda i verket. Men åt desamj ma pastorerna ba i det omarbetade försla! get ytterligare 1000 rår såsom lön för ed adjunkt blifvit föreslaget. Han skulle alltså vga kasta göromålen på en annan, mer blifva sjelf ett slags biskop, som för der stora lönen blott hade ett slags öfverinsej ende öfver det hela. Hvartill en sådan hie rarkisk decoration skulle tjena; kan insän lärer is fatta, men väl att den glittra ågonen ;å dem som älska rikedom, maki och vältgmned. Må då heldre hela förslaget i in det skall utstyras med denad isk nnlåt, och en bättre tid vaktas som bättre kan bedömade refori mer, som ett förbättradt kyrkligt skick krät ver. Underbart har det äfven förekommit in sändaren, att intet steg blifvit taget för a skaffandet af det myckna skrifveriet, ändock! detta, som det ville synas, ganska lätt låtit sig göra. ; Men i en punkt förenar sig insändaren :ullkomligt med artikelförfattaren, nemliger i det mogna öfvervägandet af förslaget som. han förordar. . pA Rättegångsoch Pselissaker. JUnder de sednare dagarne har synnerligen å Ladugårdslandet det rykte varit allmänt i oma att en arbetskarl vid namn Hedin skall : Ladugårdsgärdet uti en stenmur anträffat eti