cke låta dem känna någon fröjd vid mirret af de olyckor de fordom tillfogat hvarndra. Men hvarföre bar då ryske kejsaen bibehållit Pultavafesten? Hvad båtnad san Ryssland hemta från ett fortsatt firande leraf? År det meningen att föreviga minnet af den dag, då Sverges stjerna nedgieck och det upphörde att vara en makt at örsta ordningen? I sådant fall bör denna est äfven för oss blifva en helsosam väckelse; den skall då för oss innebära en maning att aldrig glömma de sår Ryssland slagit oss, utan förhoppningsfullt afbida den, måhända icke så långt aflägsna tid, då vi kunna godtgöra alla lidna oförrätter. Om ryske sjelfherrskåren, sedan han afskaffat alla andra segerfester, finner lämpigt att fira Pultavafesten, så höfves det oss svenskar att tillse buruvida vi iecke-kunna på ett värdigt sätt besvara den förolämpning mot oss, som Pultavafestensfortsatta firande otvifvelaktigt afser. Insändaren vill ingalunda föreslå, att vi skola förhäfva oss öfver någon af de många segrar vi vunnit öfver ryssarna. Men låtom oss på årsdagen af Pultavaslaget, den 8 nästkommande Juli, fira en allmän sorgefest, och helt visst skola alla de nationer, som Ryssland under ett och ett halft århundrade ,underkufvåt och förtryckt, i sina hjertan deråti deltaga. Sverges olycka vid Pultava gjorde äfven deras undergång möjlig. Och om ett nederlag någonsin kan -kallas ärorikt, så var det svenskarnes vid Pultava, ty det: betraktas med rätta icke: blott såsön en svensk, utän såsom en europeisk olycka. Men gemensamma olyckor alstra . gemensamhet i känslor och tänkesätt, och måhända torde Pultavadagen, när allt kommer omkring, för större delen saf-det ryska riket endast väcka sorgliga minnen. Annorlunda kan förhållandet icke vara i Finland, i Polen, i Lilia Ryssland, detta af Peter den Store efter slaget vid Pultava,med eld och svärd förbärjade land, der, såsom ryska historieskrifvare säga, hvarje jordtorfva, om man kramar den, än.i dag dryper af blod. Medan ryske kejsaren visar sigangelägen att föreviga minnet af svenskarnas nederlag vid Pultava, påbjuder han en tusenårig fest till förberrligande at svenska bragder. Det heter väl att den fest, som i år kommer att firas till minne af Ruriks intagande af Nowgorod, skall. erinra om ryska rikets. grundläggande för tusen år sedan. Men Rurik var, äfven efter ryska historieskrifvares vittnesbörd, en svensk, och det välde han grundlade har ingenting att skaffa med. det moskovitiska väldet, som först flera århundraden sednare grundlades. Hvar och en vet detta, och man bör hoppas att Ryssland, som går så okända öden till mötes, ieke skall i sin auvarande utsträckning blifva ett tusenårigt rike, om ock kejsaren vill så hafva get