Aftonbladet – 9 maj 1862, sida 3

SUPpPUPILIVI, -UT1UVII LVIUG fallit, VIL Lillldilt underrätta sin tillgifne Ivar Blå. Rällegångsech Polissaker. Rådhusrättens afdelning för tullmål. talet möt sjötulsinspektionens föreståndare. Såsom vi i en kort notis i onsdagens blarc omnämnde, afgaf advokatfiskalen Tham vic nämnde dags session sina slutpåståenden målet mot sjötullsinspektionens föreståndare. Efter att hafva Tedogjort för anledninge; till åtalets väckande af advokatfiskalsembe tet, upptager hr Tham först de angifvelse: som, i sanmmanhang med nämnde åtal, blif vit af åtskilliga bland betjeningen gjord: mot öfverinspektoren Jungstedt, yrkande med anledning af hvad 1 målet rörande ifrågavarande angifvelser mot honom sär skildt-förekommit, dels laga ansvar för fe i tjensteutöfning, dels återbärande af de be lopp som advokatfiskalen anser ha blifvi: betjeningen godtyckligt frånhända. Advo katfiskalen ötvergår härefter till sjelfva de: egentliga åtalet samt upptager till besva rande och vederläggning de förklarinst a: svarandena afgifvit; hvarvid med särskild afseende på den ofta omnämnda konventio nen, upprättad mellan sjötullsinspektionens föreståndare och betjeningen, advokatfiska len förklarar sig anse denna olaglig, hvar före advokatfiskalen yrkar Satt öfverinspek toren Jungstedt och kontrollören Svenssor för detta deras laglösa och egennyttiga för farande jemväl måtte ådömas ansvar sam kännas: skyldiga att återbära det på grund s konventionenuppburna beloppet 1023 rdr rmt Derefier yttrar hr Tham: De mot sjö tullsinspektionens föreståndare öfverinspek toren August Jungstedt och kontrollören Jo nas Georg Sven Svensson utaf advokat fiska!sembetet gjorda anklagelser dels at hafva tillegnat sig medel, tillkommand den dem underlydande betjening, del att i och för vinnande af detta syftt hafva vidtagit åtgärder i afseende å konfi skationsmåls handläggning, stridande såvö mot gifna föreskriiter samt emot hvad a deras företrädare vid finska och inrikes tull kammaren iakttagits, äro enligt advokat fiskalsembetets åsigt fullt bevisade; och enä 44 kap. 2 missgerningsbalken stadgar hvilken konungens cmbetsman, hög elle åg, som sjelf eller genom andra intalar e! ter förleder undersåtarne till något sam manskott, kostnad, utgift eller arbete, rätt. upp skadan, miste embetet och böte 20 daler, samt 213 uti tjenstereglementet a den 1 Oktober 1831 bestämmer, att för un derslef mot tullförfattningarne, en tulltjen steman förverkat förtroendet attitullverket: tjenst bibehållas; så och då det brott, hvar om de tilltalade äro öfvertygade, eller at för egen vinning hafva förnärmat underly dande uti deras rätt, är af svårare beskat fenhet än de förbrytelser, som uti nyss åbe ropade lagstadganden omförmälas, fär, met afseende jemväl å hvad mot de tilltalade öfrigt förekommit om fel i utöfningen af de ras tjenster, advokatfiskalsembetet, jemti åberopande af den emot Jungstedt gär skildt framställda ersättningsskyldighet, yrk: och påstå, att öfverinspektoren Jungsted: och kantrollöped Svensson måtte, jemliki grunderna i 1 kap. 12 rättegångsbalken: dömas förlustiga sina å tullverkets stat in nehafvande tjenster samt dessutom förplig! es att gemensamt, eller den af dem basi gälda gitter, godtgöra tullbetjeningen hvad genom Jungstedts och Svenssons olagligg ul:göranden densamma frångått; i afseendd å hvilken ersättning förekommer, att då öf) veruppsyningsmännen Lindm-rk, Willman Rosenberg, Lindgren och Eneroth sami vaktmästarne Sjöberg och Pettersson afsagi sig all rätt till ersättning af hvad inspektionens föreståndare uppburit af deras beslags; och bötesmedel, så bör detta eftergifna be lopp afdragas från hvad bemälde förestån dare sig tilldelat; enligt hvilken grund advokatfiskalsembetet äfven uppgjort uträkning å de belopp, som böra ersättas, och hvarom ) åstående här ofvan är framstäldt; uppgående dessa belopp till en sammanräknad summa af 2510 rdr 10 öre rmt. Öfveruppsyningsman Rosenberg, hvilken genom en af hr Jungstedt den 23 April ingifven förklaring, hvaruti öfverinspektoren yttrade, Catt det vore hans öfvertygelse att ingen annan än Rosenberg å en rapport, rörande sigillbrott, utstrukit Nilssons namn9, ansåg sigtill sin heder förnärmad genom denna obevista och af Roser berg bestridda angifvelse samt hem-j ställde i en särskildt till rätten inlemnad skrift, om hr Jungstedt härför kunde undg att fällas till ansvar enligt 60 kap. missger ningsbalken. ; ÖOtfveruppsyningsman Eklund afgaf äfven särskilda slutpåståenden, hvari han å sjötullsinspektionens föreståndare yrkade ersättning för sina, genom sjötullsinspektionens olagliga förfarande vid fördelning af bötesoch konfiskationsmedlen, lidna förluster, samt laga ansvar å öfverinspektoren Jungstedt för fel, begångna under hans tjenSS NS