Aftonbladet – 9 maj 1862, sida 2

! såful och bedröflig, som hvarje annan kyrko: gård i London. Hugo hade sagt attfönstrel skulle blifva förändradt, och ej ens han: trägna arbete hade hindrat honom att hålls ord. -Bessy tyckte utsigten vara föga ati sakna, och att Hugo visat sig ega mycke omdöme, då han utestängde den. Jag skulle önska att ni tände upp elden. sade Hugo för andra gången, temligen vresigt; vi hafva ej så ondt efter kol så af vi behöfva spara på en halftimmas värme.? Får jag lof att tala tt par ord vid er, mr Speckland?? kala Bessy blygt. Hugo kunde ej afthålla sig från att småle. Ni ser helt olycklig ut miss Calverton: är ni rädd för mig??? ?Lucy säger... jag har hört...? Bessy tystnade, förlägen. Lucy säger, upprepade han; nå, hvad säger då Lucy?? Att ni ej tycker om att man afbryter ert arbete — att ni blir... ond, riktigt ond.? Hvem blir inte förtretad när en ra eller löjlig fråga stör ens tankar? När alla små husbållsbekymmer tränga sig emellan oss och det arbete, som gitver oss bröd? Lucy har fullkomligt rätt.? ?Ni måste lefva ett sorgligt lif, mr Speckland.? Huru så?? ?Ni lefver för mycket för er gjell; sade Bessy modigt; upptagen af ert-arbete tyckes ni nästan förgäta ert hem och dem som omgifva er... ol! förlåt mig, ni är väl inte ond på mig!? Hugo sköt bort papperet som låg framför honom, och hans panna öfverdrogs af en brännande rodnad: Ni aneer mig för en sjelfvisk menniska?? Nej, icke sjelfvisk.? Jag lefver endast för mig sjelf, säger ni,