Aftonbladet – 8 maj 1862, sida 2

4Ja, sir, på ärligt sätt.4 Efter någon tystnad återtog mr Parslow: cNåvälj Tåt det vara så: Vill du att jag skall tala med mr Speckland om den saken? Jag tackar, men jag skulle föredraga att sjelf tala vid honom. 4Det är rättX, sade mr Parslow och steg upp, det bevisar att du kan sköta dig sjelf, och det gläder mig. Jag hyser mycket förtroende för dig, Bessy. Ni är bra god, sir. Men glöm ej, mitt barn, att lifvets pröfningar äro mångahanda, och vid hvarje krökning af dess törniga stig resa sig nya hinder. Vi få ej uppgifva hoppet eller tröttna vid arbetet, En det ser ut att vara fåfängt och ehuru våra bästa afsigter misstydas. Här, inomhus, torde du finna många frestelser att sjelf afvika från den rätta vägen, ty här framträder ej det onda i någon afskräckande gestalt, och dessa: menniskors skenbara lugn och plädtober kan måhända förmå dig att glömma hvad du lofvat mig.? Aldrig, sir, aldrig!? Bessys kinder glödde och hennes ögon blixtrade. Godt — vi få väl se. Om några dagar träffas vi igen; spionerna skola väl en gäng tröttna, och jag skall i annat fall upptänka något annat medel än det jag i afton beoagnat, för att trotsa deras vaksamhet. SR således, mitt barn, må Gud ig! Ni har ej sagt mignågot om min syster, sir.? Jag har ej sett henne, Bessy. Hon skref i några rader till. mig i morgse, men jag har anledning att tro det man äfven bevakar hennes steg; jag skall förvissa mig derom, lita på mig, Bessy.? Bessy litade fullkomligt på honom; hon hade redan lärt sig anse hönom som sin