Aftonbladet – 7 maj 1862, sida 3

mig genom bref, eller personliger. Son jag ansåg det sednare bäst, så gick jag hit. Ar ni viss på att man ej upptäckt er? cAlldeles viss derpå. Det euja som oroa mig är det sätt hvarpå jag begagnat mi; af min ställning såsom pastor i S:t Owens. och att jag genom mitt tillträde till kyrkar lyckats lura en ung landstrykare, som bevakade mina steg, och mitt samvete är tj riktigt lugat. Hör ni på hvad jag säger. mr Speckland? Ja, sir. Jag tror nästan att den förenämnde hoppfulle Tnglingen i tre dagars tid bevakat min dörr och följt hvarje steg jag tagit, på ett sätt som högligen uppretat mig. Under alla mina funderingar i dag upprann slut: ligen hos mig en ljus tanke. S:t Owens kyrka -har tvenne utgångar, hvaraf den ena går åt Weston Street, till hvilken gata man endast kommer genom en gränd, som är på omkring fem hundra alnars afstånd, ända bredvid Hasper Street. Då detta förbållande kom me i tankarne, nedtog jag skyndsamt min dubbelnyckel, gick in i kyrgenom stora porten, spatserade på ett astigt och högst opassande sätt utför gånen, smög mig ut genom lilla dörren åt Weston Street och kom således undan denne nye Jack Sheppard, som för allt vad jag vet kanske ännu står och stampar i snön utanför kyrkan. Kanske, tillade tvekande, kanske jag ej handlat så rätt i att utföra ett sådant der bedrägeri just genom att passera kyrkan; men det var ändå i en god afsigt, och då var det ju förlåtligt.4 Det lär ni välicke alltid vilja medgifva, sade Hugo. Nå, nå, inte alldeles ursäktligt; men ett godt ändamål gör i alla fall mycketX, sade