Aftonbladet – 7 maj 1862, sida 2

Men ni kan ju ej gå ensam?? Din mor tycker rätt mycket om att se en god pjes — gör du inte, Sarah? Åbjo, ibland gör det mig riktigt godt, isynnerhet efter en af mina attacker.? CHär äro ett halft dussin biljetter, om ni vill använda dem?, sade Stephen och strödde dem öfver tåbrickan. Gud bevare mig, så glömsk du är! utropade gubben Speckland och stampade i golfvet af harm; du kunde gått din väg utan att säga ett ord derom, fast du vet huru ledsamt jag har och huru min helsa lider deraf. Mrs Speckland, vi skola gå till Royal Albert teatern i afton — vi båda. Balletten torde vara rolig nog.? Kanske miss Calverton har lust att följa med? sade mrs Speckland, som hyste medlidande med Bessy och som ville visa det på något sätt. Hugos arbete hindrade honom ej att höra hvad som talades, ty innan Bessy hunnit säga något, svarade han i hennes ställe ett bestämdt nej. Hvarför inte?? frågade fadern otåligt. ?Eör mycket folk — någon kunde känna igen henne.? Jag har ingen lust att gå på spektakleiX, sade Bessy; jag tackar er så mycket, min fru, men jag stannar hellre hemma? Bessy tänkte på mrs Wessingers fasa vid sådana nyheter. som att hon hade följt med herrskapet Speckland på spektaklet. Miss Calverton gör klokast i att blifva hemme2?, sade Stephen, och Hugo har nu: som alltid. rätt. Farväl sålänge. Jag tyc: ker mig redan se den skäggige regissören i vredesmod hota mig med attfå plikta, emedan jag kommer för sent.? Stephen gick, men det var ännu för tis digt för det gamla paret att begifva sig till