Aftonbladet – 7 maj 1862, sida 2

teatern, oaktadt mrs Speckland ej var sär deles hastig i sina rörelser. Dessutom be höfdes några förändringar i den gamla frun: toilett, ehuru hennes man alldeles icke ville kläda sig för parkettplats och till och mec förklarade att han ej behöfde raka sig. Sätt bara på dig din hatt, Sarah, oc plåga mig ej med någon klädsel?, sade har vresigt; det är också bra hårdt att jag al drig får följa mitt eget tycke i någonting Hur ledsamt det blir?, tillade han gäspan de, när den der pojken går bort! Iblanc önskar jag att han inte vore hemma på hela dagen, ty det är så tomt efter hö nom. Någonting slog oförmodadt hårdt i borde der Hugo satt. cHvad nu!4 utropade gubben Speckland. Ingenting, svarade sonens djupa stämma. cDet fr bra ledsamtt, upprepade hi Speckland, och intet som kan förströ mig! Jag drömde om landet i natt igen, Hugo. Jaså. fJag drömde om en landtlig boning och kor och kalfvar och ankor och höns at mata, och hur gumman och jag skulle må som perla i guld.!4 : Skulle ni vara nöjd om ni en dag hade allt det der?4 frågade Hugo. tHar jag inte alltid önskat mig det? Var det inte min käraste förhoppning innan affärerna gingo så der olyckligt, och bade inte doktorn härom dagen att landtluften sku!le göra mig frisk igen? Doktorn är en narr! utbrast Hugo. cHuru så?t ej en narr, som föreskrifver landtluft åt folk i vår ställning, som ens talar derom, då han vet :tt vi måste arbeta strängt för att blott hafva tak öfver hufvudet. Hvarför föreskrifyer han inte