hon kan rätt väl förtjena sig sitt uppehälle nu, ty hon-är ganska snäll och händig — och — hvad säger Bessy sjelf? SCJag är mycket tacksam för mr Specklands anbud, men det är bättre att jag vänder om till El-Dorado än stannar här och gör besvär. Jag är ju en SE främling för mr Speckland, och det är bäst att jag beger mig hem igen. Nej, det tår ej ske!4 utbrast Stephen och sprang upp. Jag känner något till El-Dorado i Wylitechapel, jag har några gånger hör: det nämnas — och — det får ej ske! Ingen Speckland skall någonsin tillåta något sådaut, det är jag viss på! Kanske det vore så godt att jag ändå stannade hos mrs Wessinger tills vidare, föreslog Bessy. Nej, sade Hugo bestämdt. Kanske om ... började Speckland senior, men Hugo vinkade otåligt med handen och sade: Låt oss ej höra för många meningar — vi kunna ej följa mer än en, och de förvilla 038 blott. Miss Calverton, han vände sig härvid till Bessy och talade i något vän-. ligare ton, ni är välkommen hos oss; och i vi äro i stånd att skydda er; vill ni ej lyda mitt råd och stanna här tills något tillfälle yppar sig att förskaffa er en bättre tillfyktsOrt? Ni stannar ej i någon förbindelse hos öss, det ber jag er ej glömma. CHuru så?5 Och Bostys if: att erhålla en förklaring visade att det eiuastvar fruktan för att stanna i förbindelse hos främlingar, som afböll henne från att antaga anbudet. Min bror berättar oss stundom om ett besök i Wales, så att våra hjertan värmas vid tanken på den godhet som der visades honomX, sade han, och Bessy förstod honom och kände sig hjertligen tacksam. Hon måste vända sig bort för att dölja ett par tårar, ty det föreföll henne ändå hårdt att behöfva på detta sätt begära skydd än af den ena, än af den andra, uten att hafva oenteliga anspråk på någonderas godhet.