Jag tror verkligen också att det är bäst, sade mrs Wessinger med en lättsuck. SMr Parslow är troligen af samma tanke och jag, som ändå blott är en gammal okunnig gumma, bör väl ej sätta mig deremot. Vi måste framför allt vinna tid ech -— Hugo Specklands råd är åtminstone vänligt. Jag ville gerna skaka hand med er, unge man. Jag tackar4, svarade Hugo, småleende. Ni torde kanske ej anse den äran särdeles storX, sade hon, medan hon satte fast synålen i klädningen och lade bort arbetet, men en handskakning fordrar också litet tid, och man förlorar några styng samt kommer sig ej heller straxt i ordning igen. Se der, sir. : Hugo Speckland och mrs Wessinger togo hvarandra mycket högtidligt i hand. Jag kommer att hysa en annan åsigt om er karakter, mr Hugo, från denna dag. Jag ansåg er för en klok och. arbetsam man, men jag trodde er vara hård och alldeles icke någon rätt kristen. tHvad menar ni med en rätt kristen?4 Jag ämnar inte disputera med er nu — jag ville blott tacka er, såväl för min som för Bessys räkning, ty hon stackars barn är allt för häpen för att nu kunna säga många ord. Men om hon stannar öfver söndagen, så skall jag komma och hemta henne för att gå i kyrkan. Me om man spio rar på er? sar Lucy tJag tror ej att man vet hvar jag bor, emedan: mr Parslow ej gick ned på min a en gång, och de kunna väl ej vakta hvart och ett hus i kela Snowfields heller. Jag kommer om söndag, såvida jag ej får några särskilda skäl att uteblifva, och i så fall, Bessy, kan jag ju lita på dig?4 Det kan ni tryggt göra, mrs Wessinger.t CMan brukar ej gå i kyrkan här; men följ ej det dåliga exemplet, utan gif dem ett bättre, så att de blygas för sig sjelfva. Men ag mäste svara på mr Parslows bref innan ag går. Mrs Wessinger lemnade rummet, och Hugo,