— Enligt från Disseldorf ankommen underrättelse har der nyligen aflidit en af svenska scenens förnämsta prydnader för några tiotal af år sedan: fru Eriksson. Ingen af dem som känna vår kongl. teater under tiden från 1820 till 1840 kan ha glömt denna skådespelerska, som stod lika högt i de stora skådespelen, som i den finare komedien. Finhet och god nyansering voro de mest framstående dragen i hennes spel, och i båda afseenden har hon knappast blifvit öfverträffad. Sedan hon öfvergifvit teatern egnade hon sig helt och hållet åt sin yngste son och har med honom, som är en lofvande målare, tillbragt de sednare åren i Diässeldorf.