Till Redaktionen af Aftonbladet. I Aftonbladet n:r 83 förekommer ett utdrag af en korrespondentartikel från Upsala till Götehorgs-posten. Såsom meddelande åtskilliga mindre riktiga uppgifter angående förhållanden inom Göteborgska nationen härstädes, har denna artikel i sin helhet i sistnämnde tidning blifvit besvårad af medlemmaraf förenämnde nation. Men då den delen af berörde korrespondentartikel, som blifvit intagen i Aftonbladet, vidrörde för hållanden af mera allmän beskaffenhet, hafva undertecknade kännt sig uppmanade att anhålla, det redaktionen af Aftonbladet ville till allmänhetens upplysning införa följande Veriktigande af de underrättelser om stämningen inom Upsala studentkår, dem förenämnde korrespondent meddelat. ; Korrespondenten påstår, att större delen af den härstädes studerande ungdomen hyser lifligasympatier för lektor Ljungberg och de ideer, han förfäktar samt att den med spänd väntan afvaktar utgången af detta, som han behagar kalla det, famösa mål. Sjelfve lika väl underrättade om studentkårens allmänna mening i detta afseende som korrespondenten, våga vi påstå, att korrespondentens uppgift härutinnan är fullkomligt oriktig. Som bevis härpå behöfva vi blott anföra, att på fem olika nationers disputationskonventer utgifvits och försvarats teser, som haft till ändamål att visa det falska i lektor Ljungbergs ställning såsom lärare i ett kyrkosamtund. hvars principer han förnekar, och märkvärdigt är, att vid alla dessa tillfällen respektive prasides temligen allmänt ansetts föra rättvisans talan, hvarföre oppositionen skett mera ex officio än ex animo. Vid ett af dessa talöfningskonventer. uppträdde en med skäl af alla mycket värderad professor och uttalade i en följd afteser det bestämdaste ogillande af ett sådant förfarande, som det, till hvilket lektor Ljun; berg gjort sig skyldig. Ensamt detta sednare faktum är mer än tillräckligt för att bevisa oriktigheten af korrespondentens ifrågavarande uppgift, alldenstund sagde professor står i ett mycket nära förhållande till den filosofi, hvilken lektor Ljung. berg förklarat sig anse för sin lefnads största lycka att hafva lärt känna. Också Kunna vi, utan fara att misstaga oss, försäkra, att de fleste medlemmarne af studentkåren, äfven af dem som, med eller utan egen omdömesf irmåga; ifrigast anslutit sig till den filosofiska åsigt, af hvars anhängare lektör Ljungberg minst af allt kunnat vänta sig opposition, medgifva, att lektor Ljungberg, hurudana hans äåsigter i och för sig än må vara, omöjligen kan med det offentliga förnekandet af kyrkans bekännelse i en af dess hufvudpunkter förena bibehållandet af sin plats som kyrklig embetsman. I Det sagda må vara nog till allmänhetens upplysning om den opinion som herrskar inom, Upsala studentkår angående detta mål, som väl egentligast med afseende på hufvudpersonen deri och hans orimliga anspråk må kallas famöst. I allmänhet anse vi det för mindre grannlaga att offentliggöra innehållet af de diskurser, eom