Hon kastade en blick derpå och var åter i det gamla Wales. Der strömmade ja bergsfloden genom passet, bryggan sträckte si eröfver, de stolta gamla bergen reste sig å ömse sidor — Bessy var hemma der, föremålen voro henne väl bekanta. Liflig som hon var, släppte hon sitt arbete, slog ihop händerna och utropade med strålande ögon: 0, det kära gamla Wales, här har jag det igen. ?Jag slutade det der i går, men jag är ej nöjd med, utförandet deraf, Stevie, sade han., vänd till brodera. Ah, du är ju aldrig sjelf nöjd med ditt arbete. ?Teckningen är i alla fall det bästa, och den har jag ju ej gjort. Detta Aerglaslyn?, tillade han då han åter emottog träsnittet af Bessy, måste vara bra vackert. Far dit och se efter, sade Stephen. Jag!t Hugo skrattade föraktligt. Jag just du. Skall du då aldrig unna dig någon hvila, men i hela ditt Hf träla med det der infernaliska träsnideriet?4 sade Stephen med värma. År du så mycket starkare än vi andra, att du kan storma på din helsa på detta sätt?? Det der har jag hört så ofta att jag bunnit tröttna derpå; jag mår ju mycket bra. 3 Mycket bra — ja visst?, sade fadren; Pinve kan Hugö lemna sitt arbete och öfverge oss, som då hade ingen att stöda oss vi Än mig! utropade Stephen. Sade inte Hugo just nyss att du var ett vara? Och dessutom är du ingen hushålare, du. Hvem har sagt det, min far? Jag vill