råd dertill,: den gamle hedersgubben, så go han hvad ban kunde för oss — gaf lugo en god uppfostran och mig en bjelplig, just som hän gjorde bankrutt. Vi behöfde uppfostran och han behöfver förströelse. — vi äro qvitt. Man klappar på: porten4, sade Hugo, utan att se upp, tre som tala och en som arbetar — hvem skall gå och öppna? Det vore. skam för de sysslolösa, om de ej skulle bespara dig svaret på den fråan. EE Stephen hann till dörren, sprang Hugo nedaf stolen så häftigt att den föll omkull och fadren vaknade deraf. : Det. blåser ju skarp nordlig vind i dag je glömde det. Blif qvar, Stevie.4 cPå min ära, du behandlar mig i sanning som ett barn. tBlif qvar här!? hanstampade med foten hör du ej hvad jag säger? Hugo öppnade porten och nästan skrämde den lilla Pojken som stod på trappste; et, och som just ämnade klappa på igen med knappå sin paraply, genom den häftiga ton vari han utropade: : Har du så förtvifladt brådtom, ditt nöt, att du ej. kan vänta ett ögonblick? Förlåt sir, men jag blef tillsagd att skynda mig och att uppsöka mrs essinger så fort som möjligt samt lemna henne det här brefvet, och de: sade att hon skulle vara här. Det är ett bud från mr Parslow.4 Skulle du vänta på svar?4 cJa, sir. tKom in, då.4 Gossen gick in och Hugo sprang uppför trappan i tre steg samt lemnade brefvet till mrs Wessinger. Han hade hunnit ned igen, klättrat upp på sin stol samt åter börjat arbeta, när mrs Wessinger hastigt inTTT TSNSTSTSTS EES