hos hvilken tydligen den yngre brodren var en afgjord gunstling; ingenting nedsiämmer honom, och han tager hvarje motgång lätt. Han förtjenar inte-hälften: så mycke som Hugo, men så har haniicke heller hälf: ten så god helsa. Ibland tror jag, tilläde hon hviskande, att han är mera sjuk än någon föreställer sig; han: hostar så myc ket, och mellan hvar gång jag tar honom i hand, tycker jag att hans händer blifva magrare och kallare. Är han inte bra mycket förändrad? Han ser äldre ut, men eljest är han sig lik. Den som lyssnar får sällan höra sig be. römmasX, sade Stephen; som obemärkt närmat sig; ser jag gammal ut! Jag för säkrår er, miss ÖCalverton, att jag för hvarje dag blir yngre. Hvad har Lucy talat om nu, efter ni såg så förskräckt ut, miss Bessy? Om er och broder Hugo, förstås. Och den förträfflige Harry, naturligtvis ?? Naturligtvis, svarade Lucy. CGodt, men nu är det min tur att samtala med miss Calvertoh, som jag ämnar förhöra om hon är väl hörmastädd i fåernas verld; sedan vill jag också höra talas om Wales, om de öda vänliga menniskor, som jag der träffade. Kära far tager sig en tupplur, och det finns en aflägsen förboppning att på en stund slippa höra Xkung, knektytredjeX, och så vidare. Håhål jag skulle önska att han ej behöfde så mycken förströelse. Bessy kastade en hastig blick på familjefadern: Han satt och sof iländstolen, med händerna i fickorna och hufvudet nedsjunket på bröstet samt framställde på detta sätt just ej någon typ för älskvärdhet. Den ena tjensten är den andra värd, i alla fall4, fortsatte Stephen. Då han hade ER AF 7 a PRESTON