Aftonbladet – 2 maj 1862, sida 2

ten väl ändå kunde fordrat att han åtminstone .med en nick visat sig varseblifva deras ankomst, äfven om han hade brådtom och ondt om tid. Bessy hade ej bemärkt att han verkligen vände sig om och hastigt nickade åt dem samt lutade.sig öfver arbetet igen; innan Bessy ens hunnit se att han var inne i -rummet. Bessy hade emellertid tillfälle att se sig omkring i rummet, medan mrs Wessinger och ants Speckland -?försonade sig?. . Det var ett långt, lågt rum, som förr varit afdelådt i två smärre; men Hugo ville hafva mera andrum, som hån sade, Hvarpå Stephen tog bort mellanväggen och rummet blef ändå ej så särdeles stort. . Rundtomkring väggarne funnos hyllor, fullsatta med verktyg, träbitar och pappersrullar. Bessy anmärkte att golfvet hyarken var skuradt eller belagdt med, matta, samt att möblerna vöro få och ej i särdeles godt.stånd; familjens medlemmar tycktes också ej fråga myeket efter prydlighet, och den enda välklädda person i rummet var Kanske den blinda fliekan, som satt bredvid mogdren på en vanlig soffa framtör fönstret, midtemot det der Hugo hade sitt arbetsbord. Detta andra fönster var litet och för en eller annan. orsak, öfvermåladt med hvit oljefärg, samt kunde af någon sangvinisk varelse anses föreställa spegel. Luey Speckland var en blek. flicka, ej olik sin broder Stephen, och Lucys mor var en storväxt, vresig gumma, hvars angte ber tydliga spår af det onda; hvar: öfver hon beklagade sig: Kanske: sonen Hugo liknade henneytänkte Bessy. Mr Speckland senior deremot, om hän liknade någon, så var det Charles Edvin Calverton wid Choke Street, Whitechapel, ty han var nästan lika enkelt klädd och såg lika bedröfe