Rörande Lunds domkyrka. Till Redaktionen af Aftonbladet. Aftonbladet har under den 29 sistlidne Mars intagit ur ett bref ifrån Lund en berättelse om skadorna å domkyrkans takhvaH. Då denna berättelse är sådan, att det rätta förhållandet dermed förtiges och flera osanna uppgifter meddelas, så torde ett kort beriktigande ej sakna intresse. Att majoren Byström förbisett eller undvikit att bestämdt yttra sig om beskaffenheten af skadorna å mellanskeppets takhvalf, är en beskyllning, som ej tarfvar någon tillrättavisning, Byström, som nära tre veckor på det trägnaste sysselsatt sig med kyrkans besigtning, har med största uppmärksamhet granskat takhvalfyen både nedifrån och ofvanpå, och han har med det utförliga utlåtande, hvilket han den 27 Mars 1860 ingifvit till domkyrkorådet, visat sig ej allenast väl förstå hvad han sig åtagit, utan jemväl ha med all noggrannhet fullgjort sitt uppdrag. Att arkitekten Zettervall först skulle i sistlidne Mars uppdagat beskaffenheten af skadorna å hvalfven, är så mycket oriktigare, som professor Brunius redan 1834 till domkyrkorådet derom gjort anmälan och dessutom i den beskrifning, hvilken han 1836 utgifvit om domkyrkan, utförligt varnat i afseende på berörda skador. Uti en omarbetad och mycket tillökt upplaga af samma beskrifning, som 1854 utkommit, har han fullständigare framställt ifrågavarande ämne. Brunius har i Mars 1861 uti ett anförande till domkyrkorådets protokoll ytterligare omtalt de svåra bristfälligheterna å mellanskeppets takhvalf, hvilka hån ansåg ej kunna med något hop om framtida bestånd iståndsättas på ett si knapptändigt sätt, som Zettervall uti en arbetsplan af den 20 December 1860 uppgifvit, Emellertid har Zett2rvall i en berättelse om de arbeten, hvilka blifvit 1861 verkställda å kyrkan, förklarat, ?att iståndsättning af midtskeppets hvalf kan verkställas för högst: 150 rdr?. Således: borde det vara nogsamt bekant, helst för den som åtagit sig ledningen af kyrkans restauration, att hvalfven voro vådliga, allraminst borde