Aftonbladet – 2 maj 1862, sida 2

gade mig och derföre sade jag ju att jag ämnade måla öfver fönstret. Ingen beklagade sig deröfver förrän det var gjordt — men då klagade alla. Det skall bort i morgon. Jag begär ej att det skall bort.4 Det skall bort, säger jag, upprepade Hugo och tycktes sedan arbeta med dubbel ifver, liksom för att taga igen den nyss förlorade tiden. Så der gör han jemt, mrs Wessinger, fast han vet hur sjuklig jag är?) klagade modren. Jag är sextionio år nu, och ingen bryr sig om mig! Nej, jag skall gå i kyrkan härefter hvarenda söndag, det skall bli visst och sannt.. Det är tid att vända om ett nytt blad i lifvets bok. Ja, det är verkligen på tiden nu4, sade mrs Wessinger. Jag ville gerna tala litet enskildt med er, mrs Wessinger. Det är något som ligger mig på sinnet — vill ni ej gå med mig ditupp och språka litet tröstande med mig? CMrs Speckland steg upp och gick ur rummet, åtföljd af mrs MYTSSinGOr: Den sednare hviskade några ord till Lucy innan hon gick. Ögonblicket derpå satt Lucy vid Bessys: sida, lade sin hand -på bennes och vidrörde sedan arbetet, hvarmed hon var sysselsatt. Ni syr flitigt; kanske jag stör er om jag sitter här? i Nej, visst icke.x Mrs Wessinger säger alltid att det går bättre att arbeta, om någon språkar vid henne. Hugo deremot tycker aldrig-om att afbryta. sitt arbete ens med ett ord. Vet ni väl att ni förekommer mig som en gammal vän, ty jag har hört så mycket talas om er. Verkligen? u