Lucy är kanske den bästa, men hon är omgifven af onda exempel och kommer ej särdeles ofta i någon kyrka. Före min lilla strid med-mrs Speckland brukade jag ibland taga henne med mig, när jag gick i kyrkan; det var orätt att sluta upp dermed för mina enskilda små tvisters skull — hon är så hjelplös!4 Hjelplös!4 utbrast Bessy. Ja, hon är blind, stackars flicka! Mrs Wessingers vrede smälte småningom bort. Tanken på Lucy Specklands olycka uppmjukade; hennes bjerta mot hela den öfriga familjen. ; De äro allesammans fallna för att bygga luftslott och öfverlemna sig åt sina inbi ningarX, sade hon; det är Blott en af dem som är allvarsam. Det är synd att han skall vara så häftig och envis, ty han är den som arbetar mest och som uppehåller bela huset, efter hvad jag tror. Men låt oss gå, Bessy; det är ej värdt att jag talar om deras goda : eller onda egenskaper, när du så snart blir i tillfälle att dömma sjelf derom. Mrs Wessinger samlade tillhopa sina tyg. kängor samt beredde sig, utan någon vidare förändring i sin toilett, om man undantager att hon satte sin väderhufva i samma fason som en ljussläckare midt öfver sin muslinsmössa, att lugna fru Specklands attacker? af hvad natur de än vore, medan Bessy, som ordentligare knutit på sig sin -hatt, också upptog sitt arbete samt gjorde sig färdig att följa med. Sedan mrs. Wessinger lyckats öppna dörren utan att derföre försumma många stygn, stannade hon och såg sig om efter Bessy. Låt Oss se; den der latmasken Stephen är väl hemma shela degen, och pratar tok. med hela verlden, kan jag tro. Om jag