I Wessinger; men hennes betydelsefulla sido; blick på Bessy sade: Säg nej. Men Bessy var ung och förstod ej riktigt meningen af mrs Wessingers blickar samt längtade efter att få se mr Specklands familj samt svarade: Ja, jag tackar4, med jen ifver, som kom henne att rodna öfver sin egen barnslighet. Hon måste försöka att ej glömma skilnaden mellan den sjuttonåriga och den tolfåriga lilla flickan, den der som Stephen Speckland var så bekant med. . Stephen gick med detta löfte, och mrs Wessinger lade derefter ned sitt arbete samt betraktade Bessy skarpt genom glasögonen. : Jag tycker inte om förbehållsamhetX, sade hon, Jag trodde ni ej var deras vän, mrs Wessinger, ni sade så häromdagen4, ut-) brast ;:Bessy, och de stora mörka ögonen fylldes af-tårar, och jag trodde det vara bäst att ci omtala mitt sammanträffande med mr Speckland. Jag måtte vara litet för sträng ibland4, sade mrs Wessinger. Nistror:er få orsak att tala strängt om. mig, döma mig strängt? Nej, mitt barn, jag hoppas det. Jag skall stannd hemma om ni anser det vara rätt. Du har ju lofvat att komma, mitt barn, och du önskar också att få hålla detta löfte, dessutom kan ju intet ondt hända dig der — tvärtom. Ni tycker ej om familjen Speckland? Det: är svårt att svara på; några tycker jag om, några inte. Det är en hederlig, arbetsam familj, som har haft svåra olyckor att kämpa emot, som burit dessa pröfningar utan knot, men. utan att tänka på honom som sändt dem. tcMen Lucy Speckland?4