Aftonbladet – 1 maj 1862, sida 2

fädernehem. Detta rum, som var på en gång kök, sängkammare och förmak, var likväl ej särdeles stort och illa försedt med möbler: en soffa, som stod under fönstret, tjenstgjorde som säng och inrymde både Bessy och mrs Wessinger. I de öfriga fyra rummen i huset bodde åtskilliga andra familjer, som hvardera åtnöjde sig med ett rum, ty i Snowfields lär -man sig att spara på utrymme. Bessy kunde ej begripa hvar alla de olika ansigten, som hon mötte i förstugan, kommo ifrån, eller hvårt alla de menniskor togo vägen, som hvarje afton trampade upp och ned i trappan. Några af dessa personer voro råa, högljudda män och qvinnor — deras tal och sätt påminde mycket om hennes tars — och de hade vid denna tid svårt att förtjena ens sitt dagliga bröd. Arbetet tröt för de flesta hyresgästerna, och värden, som en gång i veckan infann sig för att uppbära hyran, var alltid högröstad och hotade alltid med bysättnin och utmätning. Sjuklighet tycktes ocks råda inom dessa familjer, och Bessy kunde ej undgå att bemärka detta förhållande, ty barnen som sjuknade och hustrurna som ej längre kunde hålla sig uppe samt till och med männerna, som voro förtviflade och talade om att skaffar sig penningar, lika mycket på hvad sätt, alla skickade genast efter mrs Wessinger. Hon var hela husets goda engel och var alltid färdig att hjelpa och råda, då sådant påkallades; hon förstod alltid att uppsöka en ljuspunkt äfven i den mörkaste natt, och hade ett eget och så förlräffligt sätt att sköta, Uppmuntra och trösta hvar och.en, att till och med hennes fiender togo i nödens stund: sin tillflykt till henne. Ty-mrs Wessinger hade sina fiender och sina tvister med grannarne, emedan hon ej var rädd att säga ut sin tanke, om