Aftonbladet – 30 april 1862, sida 3

PRENSA. EE RE Be MUSIK Programmet till den konsert, som musikaliska akademien sistlidne lördagsafton gaf i dess lokal till förmån för stipendiifonden, var väl valdt, och ett synnerligt intresse erbjöd den af Kraus komponerade musik vid konung Gustaf III:s begrafning för soloröster, kör och orkester, hvilken musik icke lärer varit gifven i sin helhet sedan den första gången utfördes i Riddarholmskyrkan den 14 Maj 1792. Redan innan sången börjar, förberedes åhöraren genom den förträffliga instrumentala iniroduktionen på hvad som komma skall. I den första kören Himmelska makter? möter oss det första hejdlösa utbrottet af en till förtviflan gränsande sorg och smärta, som i de följande soli och ensemblesakerna småningom öfvergäår till mera lugn och antager deri en mera reflekterande och resignerad karakter, alltjemt likväl bibehållande den känslans värma och den stilens ädelhet, som äro så utmärkande drag för denna komposition och som nogsamt vittna om till hvilken hög grad tonskalden varit hänförd af sitt ämne. Af en gripande effekt är musiken till slutorden i det andra sopransolot: Stoft är han; grafven är hans boning, Och Sverges tron ej längre hans! hvars verkan ännu mera förhöjes deraf att samma strof omsjunges af den efter solosångens slut omedelbart infallande :kören. nder sin studietid vid universitetet i Göttingen lärde Josef Kraus att känna svensken Stridsberg, hvilken tillfälliga bekantskap föranledde Kraus att besöka Stockholm 1778, der han blef väl emottaren -och utnämnd till vice kapellmästare 1781 samt ordinarie 1788 efter Uttini. Under en utrikes resa träffade han Gustaf III i Florenz och var konungen följaktig till Neapel. Kraus hade haft till lärare Abb6 Vogler och Bach. Då Haydn -genomläste partituret till Kraus opera ?Dido och ZEneas?, yttrade han: ?Jag känner igen Kraus, hvilket djup af tankar, hvilken klassisk talang !? och vid den konsert som Haydn årligen gaf för faderoch moderlösa barn utgjordes alltid första nummern af ouverturen till nämnde opera. Som bekant är följde Kraus inom utgången af samma år som han skref begrafningsmusiken för sin konungslige beskyddare och vän, denne i grafven vid endast 36 års åldef. Ett enkelt monument i parken vid Tivoli utom Roslags tull utvisar den rikt begåfvade tonsättarens sjelfvalda graf. Konsertens första afdelning, hvars slutnummer ut-jordes af ofvannämnda begrafningsmusik, började med första allegrot i den ena af Mozarts serenader, satt för 12 blåsinstrumenter och kontrabas, med mycken omsorg utfördt under direktör Ehrenreichs förtjenstfulla anförande. PSkada var att man icke äfven fick höra de följande satserna af den spirituella och melodiösa kompositionen. Hr Hultgren spelade med mycken skicklighet första satsen af en pianokonsert af van Boom, en briljant bravurpjes, som tager en betydlig teknisk utbildning i anspråk v hos exekutören. Spohrs vidtberömda sångscenskonsert utfördes af den unge violinisten A. Pettersson med utmärkt precision och på ett sätt som visade att han äfven inträngt i kompositionons anda, om än, för att framlyfta: det klassiska verket i dess rätta dager, understundom hade erfordrats mera eld och kraft i före: raget. Heia andra afdelningen upptogs af Beethovens D-dur-symfoni, en ögat intressaut och snillrik skapelse ifrån den tidigare period, då klarheten och konseqvensen ännu trifdes väl tillsammans med genialiteten hos den store mästaren, hos hvilken då äfven Mozarts inflytande ver ganska märkbart. Symfe:en utfördes md verve och omsorg unde: 5r H. Berens anförande. Körserten var ganska talrikt besökt, och ett o!ta lifligt bifall belönade aftonens prestationer. — Den andliga konsert, som i går afton gafs i Klara kyrka till förmån för ett räddningshem i landsorten för fattiga barn, gafs äfvenledes för ett mångtaligt auditorium. Ibland de nummer, som vid denna konsert företrädesvis togo intresset i anspråk, må nämnss ett ?adagio4 af Mozart för violoncell med ackompagnement af orgel, hvars djupa andliga skönhet lyckligt tolkades af hr A. F. Book, som föredrog violoncellpartiet och professor G. Mankell, som iackompagnerade på orgel kören Hallelujah? ur Händels Messias, Haydns SAftonbönt, en fantasi och fuga för orgel, komponerad och utförd af hr G. Mankell, en trio med kör af Cronhamn till Wallins ?Det bästa rådet? samt Maria Stuarts bön af van Boom, sjungen af en musikälskarinna. TT MY mm FK ar fv Cd