Aftonbladet – 30 april 1862, sida 3

nad försäljning af dertill ämnade artiklar och mottagning af beställningar, torde kunderna så väl bland exponenter som köpare säkrare qvarhållas och förmås att intressera sig för saken; Jag tror till och med att det vore oförlåtligt att icke begagna ett så gynsamt tillfälle till afsättning af svenska industrioch slöjdprodukter; i fall någon möjlighet dertill förefinnes. Den stora industrien har relativt mindre behof af den direkta försäljningen, ehuru äfven den skall skörda nytta deraf; men den mindre industrien känner detta behof så mycket mera. Genom dessa fördelaktiga afsättningstillfällen hela året om för den mindre industrien skulle, bland många andra förmåner och besparingar, äfven den vinnas att de så. allmänt öfverklagade marknadsstånden på torgen kunde afhysas; och man bör kunna hoppas att staden såsom kommun skulle med något anslag understödja utställningen för denna tjenst åt staden, likasom man äfven bör kunna förvänta att staten, för den nytta och det inflytande på industrien, hvilken en sådan exposition mäste utöfva, lemnar något understöd, ch detta så mycket hellre som särskildt anslag till industriexpositioner finnes och staten årligen atgifver.t. ex. 6000 rdr till inköp af konstverk, att icke tala om många andra ännu större anslag till litterära och dylika ändamål. För julrafiken bland annat skulle särskilda arrange: nenter i denna lokal kunna göras. Om i framsiden lån mot NK af exponerade artiklar skola kunna meddelas, förutsätter detta ovilkorigen hypotekernas försäljning på stället. Af en blott exposition utan försäljning skulle bland andra hela qvinnooch husslöjden icke skörda aågon märkbar fördel och landsorten förlorade mycket derpå. Det är också fara värdt att om man borttager denna skarpa pröfvosten på den verkliga användbarheten som heter: priset på varan och förbindelsen för exponenten att sälja ill det pris, som han utsatt, expositionen kan somma att urarta till en sådan fåfängans mark: aad, som de tillfälliga expositionerna ofta äro, när de föranleda kraftansträngningar som man lott gör en gång for att få ett namn, eller ock vlifva handtlangare ät bedrägeriet. som en gång sör en god tillverkning för att erhålla en medalj itt sedan sätta till lockbete på en dålig, hvilkett passerar under samma namn och egid som den prisbelönta. Då jag således måste vidhålla förslaget om försäljning, har jag icke dolt för mig de svårigheter som dermed äro förenade. Men dessa ligga mera 1 systemets uttänkande än i de praktiska möjligheterna, ty en försäljning, der intet prutsystem kan ega rum, utan allt har sitt bestämda åsatta oris, måste blifva lättare -än andra: Införandet af ett sådant system och publikens vänjande dervid vore redan en stor vinst. Sparbankerna och assistansinrättningarne, dessa för folket så n dga och välgörande anstalter, bafva äfven invecklad ekonomi och säkerligen har den första tanken på deras anordning varit mycket förbryliande. Men tålamodet har segrat, metoden är funnen, pröfvad af: erfarenheten, och verket går sin orubbade gång såsom ett väl justeradt ur. För min del har jag egnat mycken spekulation åt försäljningsmetodens och uppbördskontrollernas utfinnande och tror mig hafva träftat ett sätt, som med en större tygghet mot förskingring än len vanliga handelsmetoden, förenar fördelen att appgörelse med exponenterna när som helst kan ske, hvilket är både önskligt och nödvändigt. Denna metod vid försäljning af styckegods grumndar sig derpå, att den etikett med rummets och artikelns nummer, tillverkarens namn och artikelns pris m. m., hvilken är fästad vid hvarje artikel, vid försäljningen lösgöres och går igenom trenne af expositionsbetjeningens händer, stanaande slutligen hos den, som förer rescontran och hvilken antecknar försäljningen i exponentens konto, hvarifrån den vid liqviden införes i hans motbok i fall exponenten är regulier kund vid expositionen. I motboken bör det för expoaenters kännedom nödvändiga af reglementet fin? nas tryckt. På detta sätt kan äfven kassan för hvarje dag kontrolleras och köparen, som slipper tänka på metoden att pruta, men kanske mera än eljest kommer i valet och qvalet, be höfver bloit, för att uppgöra köpet, begifva sig rån expositionsartikeln och dess förevisare till nkasseraren och derifrån återvända för att hemta artikeln. För fed som säljes delvis är ett särskildt tillägg till manövern. Men jag torde icke au böra ENE mig vid dessa detaljer, hvilka, om saken kommer till stånd, blifva föremål för samvetsgrannä öfverläggningar och kontrollerande än innan expositionen upplåtes för allmän? heten. : Expositionshyran kan antingen betalas efter let utrymme, för hvilket exponenten bestämmer sig eller efter artikelns åsatta pris, likväl då med maximibegränsning; och dermed kan så årranzeras, att ettdera af degen beräkningssätt blir, på grund af artiklarnes slägtskap, gällande för hvarje särskild hel expositionssal. Såsom biträden torde till största delen fruntimmer kunna användas och böre dessa väljas ned noggrannhet och tillhöra aktningsvärda familjer, nom hvilka de vistas och hafva sitt hem. Härizenom torde aflöningskontot kunna hållas vid ett måttligt belopp och en god garanti mot opålitighet och pas het beredas. Om brandförsäkring äskas, bör detta blifva exponenternas, men icke inrättningens omsorg, hvad artiklarne vidcommer. Brandförsäkringskostnaden skulle eljest ska hyran äfven för sådana artiklar som. expoaenten, sig sjelf lemnad, icke skulle anse löna nödan att försäkra. Naturligtvis måste lokalen ga vattenledning. (Slutet följer.)