UCD 111vL1028 EJVIP SYCRULDe Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 18 April. Om några dagar väntas här i bokhandeln en broschyr med titeln: De liberala partierna och Preussens framtid, hvileen har för åndamål att i anledring af de nya valen förorda ett närmande mellan det framåtskridande och konstitutionella-liberala partiets alla fraktioner. Författaren tillhir det moderat-liberala partiet och tyckes under den fordna ministeren ha blifvit invigd i regeringens innersta taukar. Broschyren, hvilken jag fått läsa i korrektur, innehåller äfven flera upplysningar om de utrikes angelägenheterna under den nyss förflutna tiden, hvilka till följd af författarens förmodade ställning torde förtjera uppmärksamhet utomlands. 5å t. ex. meddelar detta lilla häfte ett föga kändt faktum, nemligen att Petersburgerkabinettet i April 1860 gjorde Preussen vissa konfidentiella anbud. Ryssland skall ha låtit förstå, att om Preussen ville göra några små uppoffringar åt Frankrike på den vestra gränsen och understödja de planer, som Frankrike och Ryssland då umgingos med i afseende å den österländska frågan, skulle Preussen erhålla dessa båda makters samtycke till att det bemäktigade sig hela norra och södra Tyskland. Detär klart, ehuru författaren förtiger det, att Ryssland icke skulle ha gjort sådana meddelanden, hvilka naturligtvis icke.voro af officiel beskaffenhet, ej en gång i officiösa och förtroliga samtal, så framt det ej haft Frankrikes samtycke dertill. Preussen svarade i det trontal, hvarmed 1860 års session afslöts, i det prinsen-regenten förklarade, alt alla tyska regeringar voro ense med Preussen i den öfvertygelsen, att alla meningsskiljaktigheter borde vika för den höga pligten att mot en och hvar skydda den tyska nationens oberoende och fäderneslandets integritet. Kort derefter, i Juni 1860, försiggick den vem kongressen i Baden-Baden. De tyska furstarne, undantagandes några, i spetsen för hvilka storhertigen af Baden bör nämnas, förklarade, att de alla voro benägna alt närma sig Preussen, om prinsen-regenten ville afskeda sin libera minister och förbjuda nationalföreningen i sitt land. Detta var de fyska konungarnes och furstarnes tacksamhet mot prinsen-regenten, för det han bevarat deras suveräna oberoende mot den utländska diplomatiens anbud. och lockelser. Såsom man minns, begaf sig äfven kejsar Napoleon till Baden-Baden för att söka omedelbart åvägabringa cn öfverenskommelse med Preussen. Han begärde att få ha fria händer i Italien och Orienten eller, med andra ord, Preussens skilsmessa från Österrike och Englånd, och han skall i utbyte ha erbjudit Preussen hegemonien i hela Tyskland. Allt detta välförståendes medelst insinuationer och geAd anspelningar. Någon egentlig underhändling förekom ej. Prinsen-regenlen fortfor att vara förbehöllsam och intaga en lojal och patriotisk ställning. : Kejsar Napoleons temligen tydligt misslyckade försök i Baden-Baden gjorde honom. j modfälld, han beräknade, att Preussen snart skulle inse dåraktigheten i alla bemödanden att vinna de tyska furstarne genom en högsinnad politik.f Han hoppades fortfarande att vinna Preussen påsin sida. De försök, som gjordes af furstarne af det ford na Rhenförbundet (hvilket ingicks under Napoleon I:s beskydd), afböjdes i Paris. Under tiden forttor den preussiska regeringen att söka sätta i verket planen till en öf verenskommelse med Österrike. P-insenregentens och kejsarens af Österrike I egde rum i Teplitz i slutet at Juli 1! Österrike begärde der garantier i alsvendt å Mincio, Donau och på andra håll, uter att vilja medgilva något i stället, ej er den mest moderata reform i den mn förbundskonstitutionen. Man inledde . derpå underhandlingar om denna reform men ehuru de fortforo mer än ett år, had de icke någon, påföljd. Hela resultatet at mötet i Teplitz var kongressen i Warschau, hvilken Preussen på kejsarens af Österrike begäran bidrog att åvägabringa. Emellertid hade Garibaldi erötrat. Sicilien. Den sardinska armen hotade Gaäöla, hvarest den franska flottan skyddade den sista tillflykts: