Aftonbladet – 29 april 1862, sida 2

som gick från hans läppar, ehuru hon ej kunde höra ett enda ord deraf. Mrs Wessinger följde honom ut i förstugan, och Bessy hörde gerom den halföppna dörren namnet Speckland ett par gånger upprepas. Jag lofvade att titta upptill den der unga hedningen hvar gång jag satte min fotinom Snowfields område, månne han är hemma? Han är alltid hemma mr Parslow. Jag skall bara gå inom dörren, ty jag vågar ej låta draga mig in i någon dispyt så här sent, och med en och en half predikan oskrifven.t Han blir envisare och obevekligare för hvarje dag. Jag skulle ej vilja förslösa min tid på sådant, sir. Ni kunde lika såväl omvända den här muren, som Hugo Speckland.4 Nåväl, jag skall bara säga godnatt åt honom; vi äro ju vänner. Ah sir ... bara godnatt! ... jag vethvad det vill säga. Mr Parslow skrattade bjertligt, och talade sedan i lägre ton, troiigen om Bessy och hennes förhållanden; några ögonblick sednare stängdes dörren, och mrs Wessinger kom tillbaka in i rummet, med fart af en liten ångmaskin, och satt i blinken vid sitt arbete igen. Berätta mig nu dina öden, kära Bessy; och bry dig ej om att jag räknar mina stygn, under tiden, det är en vana jag har och som ej hindrar mig att höra på när man talar. Bessy berättade i möjligaste största korthet begynnelsen af sina verkliga sorger, som daterade sig från fadrens ankomst till Wales. Hon talade enkelt och allvarsamt om sina pröfningar den sednare tiden och slutade med beskrifningen på sin flykt från E!Dorado. Berättelsen rörde mrs Wessinger