Aftonbladet – 29 april 1862, sida 2

till tårar; liksom mr Parslow värderade hon hvar och en som sträfvade att komma från mörker till ljus, och hon lyssnade med största intresse, utan att dock hennes högra hand upphörde med sitt enformiga upp och ned, upp och ned med synålen, ej ens då den venstra en och annan gång hastigt for öfver ögonen, för att göra dem klarare. Bessy började slutligen tro att denna högra hand rörde sig af sin egen kraft, oberoende af egarinnans vilja och känsla. Det var en flitig hand, som ej ville lemna något arbete oafslutadt, och som gerna kunde hatva varit af jern eller träd, eller ock make till ?armen som gick med ånga, om hvilken man på El-Dorado så ofta sjungit, med ackompagnement af dricksglas och stor chör ar hörarne, Det är väl att du kommit derifrån, flicka, sade mrs Wessinger. Det varen välsignad sak att du tänkte på mr Parslow, som är en god och hjelpsam menniska, så visst som någon i verlden. Jag hoppas att det ej är någon sanning i det der ordspråket jag nyss talade om, att de goda menniskorna dö före andra, ty då blir det sorg i Whitechapel. Han är väl inte sjuk?4 sade Bessy, förskräckt. Nej, men han arbetar för mycket och går för långa vägar; han har ingen som ens går elt ärende åt sig. Han är en åf. dem som sträfva mycket för en liten lön och ändå mindre tack, samt ej få hvila förr än i grafven. Han ser så gammal ut, och är ändå inte fyratio år. Icke fyratio år? Ja, du må väl se förundrad ut; barn; ej ännu fyratio år! Jag har burit honom på mina armar, der hemma i Hampshire. Hans. far var rik på den tiden, och sonen sparade