ännu mörkare och dystrare, än dem de lemnat. Ett par alnar från en dylik hvalfbåge stannade mr Parslow framför ett litet hus och återlemnade knytet åt Bessy. Här skola vi stanna, sade han, och slog några kraftiga slag med portklappen, så att hvarje gammalt eko i grannskapet vaknade. tVäntar man mig här? Nej, icke ännu. : Men om er vän, det gamla fruntimret, ej skulle vilja ... om jag ej kan vara henne till nöjes, sir ... om ... Så många om och men, min flicka! Du, som alla andra, plågar dig sjelf med onyttigt grubblande öfver framtiden. Dörren öppnades nu, och ett gammalt fruntimmer, nästan lika högväxt som mr Parslow, visade sig på tröskeln med ett flämtande ljus i handen. Jag ser så dåligt — men det är visst min unge husbonde, eller hur? Er unge husbonde? . Ja och nej, sade mr Parslow skrattande. Jag har en nyårs-. gåfva med mig åt er, mrs Wessinger. Ni är alltid så god — nå, gud bevare mig, det är en ung flicka, tror jag.4 tGud bevare oss alla denna nyårsdag — Amen. CAmen sir; stig in.K Mrs W essinger gick förut genom den trånga förstungan och öppnade dörren till ettrum, der en liten eldbrasa lågade på spiseln, och en stor mängd af fruntimmerstygkängor lågo uppstaplade på ett bord. Det gläder mig att ni-har godt om arbete, mrs Wessinger. Ja, jag är lyckligare än de flesta af mina grannar, mr Parslow. Jag bjuder också till utt vara så tacksam jag bör för detta. goda. Mrs Wessinger talade fort, men hennes röst var ganska välljudande, när man blef