Bref från Paris. Den 15 April 1862. Den, som med öaflåtlig uppmärksamhet följt den allmänna meningen i Frankrike, har icke kunnat undgå att sedan ett år förmärka ett gradvis skeende aftagande i den byllning, som omgaf den kejserliga tronen, och i det obegränsade förtroende, som man förut hyste för kejsarens skicklighet och lycka. Denna förändring måste tillskrifvas icke mindre åtskilliga missgrepp af kejsaren och hans regering än ock flera tillstötande omständigheter. Säkert är att Frankrike i detta ögonblick erfar någonting af dessa skakningar, som föregå ett febertillstånd. Utan att handla öppet, öfverlemna sig parterna ät en illa dold skadeglädje och lägga i dagen förhoppningar, som åtminstone för ögonblicket äro alltför illusoriska. Vid sådant förhållande borde myndigheterna med omsorg undvika allt, som kunde upprete sinnena, men huru stark regeringen än är; så är hon det icke nog för att icke frukta att misstänkas för svaghet genom att visa undseende, och hon synes känna behofvet alt förstärka sig genom att af lagstiftande makter begära nya försvarsvapen. Det är för detta ändamål som hr Delangle vill modifiera Code pånal. Dessa modifikationer äro redan antagna af statsrådet och bli snart ötverlemnade till lagstiftande kåren. Justitieministerns förslag har allt utseende af mildhet oeh liberalism, det undandrager många törbrytelser : från assisdomstolarne för att låta dem handläggas af den korrektionella volisen, men detta sker af misstro till juryn och för att utsträcka de fördelar regeringen hemtar af den s. k. säkerhetslagen. Dessutom har ministern insmugit en artikel, som med korrektionella straff belägger den, som vörvarar äfven outgifna skrifter eller teckRET NA Won