särskildt dertill inrättade, sluttande ge som upptoge snövattnet, men till en stor dei qvarhölle gödseln; men i detta fall, såsom så många andra. är någon förbättring icke att vänta, så länge den nuvarande drätselesk esionen handhafver hithörande ärenen. : Då en ny kommunalstyrelse för hufvudstaden ännu något torde låta vänta på sig, skulle vi vilja tlästa vederbörandes uppmärksamhet på en omständighet, hvilken man. åtminstone hittills icke ansett lika likgiltig som hamnarnes igenfyllning, nemligen uppgrundandet af en gammal nycket trafikerad farled. Det har blifvit oss af trovärdiga personer försäkradt att, om icke rdr under Djurgårdsbron och Ladugårdslandsviken der framför snart uppmuddras, skall. det snart icke blifva möjligt att komma fram der ens med en liten båt. Årorna vidröra nu, på en längre sträcka, bottnen vid hvarje årtag, och, om ej åtgärder vidtagas, skall denna del af sjön snart igenväxa. Då härigenom den lätta och nyttiga sjökommunikationen emellan staden och Ladugårdsgärdet, Djurgårdsbrunn med flera !:andtställen skulle upphöra, jemte det staden ånyo förlorade en af sina vackraste vuer, vore det väl skäl att vederbörande redan i vår företoge denna farleds upprensning. Aunu torde nemligen muddring kunna vara ullräcklig; men uppskjutes denna, skall enendast gräfning kunna öppna rännan; och dertill skall man visserligen aldrig besluta sig. Medan vi befinna oss invid den vackra Djurgårdsviken; kunna vi icke underlåta att öppet framställa en fråga, som vi ofta gjort ass sjelfva i tysthet. År det för att bilda kontraster och påminna den i Rosendals berrliga nejder lustvandrande främlingen, att han dock icke befinner sig ett i paradis, der ögat icke mötes af något fult, som den motliggande stranden (af Ladugårdsgärdet) lemnas kal och obeklädd af hvarje den minsta buske eller träd? Derföre att, i fordomtima, vandalismen en gång nedhuggit hvarje träd på denna strand, skall det äfven så för allid förblifva? Och böra vi häruti se en fingervisning, hvilket utseende man skulle föranna äfven sjöns andra strand, om okynnet behagade der föröda hvad af trädoch buskväxter der nu finnes? Det synes oss, som hvilken vederbörande det än må vara — om krigsförvaltningen eller stadsstyrelsen — han borde af skönhetssinne och känsla för den naturens fägring, som det tillhör menniskan att vårda, men ej att förinta, draga försorg om landar af några lummiga. träd utmed Biunnsvikens strand. Om de till Ladugårdsgärdet utvandrande skulle från hedens solhetta, eller under väntan på båtiägenhet, kunna under desia träd finna nåson skugga, skulle det ju icke heller vara skadligt, eller huru? Vi vilja tro, att det varit i följd af verkligt behot för trafiken, som man nu företa21t uppförandet af två icke obetydliga glaspaviljonger på Skeppsbron, hvilken plats väl annars icke borde med byggnader be:amras; och det är ett bevis på tidsandans och upplysningens makt, att vederbörande kunnat förmå sig till att gifva dessa byggnader en så låg och lätt struktur, som nu blifvit fallet, utan både krogar och boställslägenheter till påhäng. Men då man i öfrigt tyckes hafva velat gifva dessa byggnader ett smaktullt utseende, förekommer det besynnerligt, att till den mängd af fönster, som deruti. anbringats, man nyttjat grönt, mattslipadt glas, hvilket gifver det hela ett ruskigt och äåldrigt utseende. Om glaset nödvändigt beböfver vara mattslipadt, hvarföre nyttjas då icke hvitt sådant? Ar det för att utestänga nyfikna blickar, som matt glas användes, så behöfde ju dessutom endast en eller högsttvå af de lägre rutorna hafva sådant glas. Då det nu visat sig att det äfven för vår stadsstyrelse befinnes möjligt att uppföra till utseendet hyggliga byggnader, så bör man väl kunna Loppas, att det fula våghuset, med sitt kolossala tegeltak, får — om det ej kan helt och hållet borttagas — utbytas emot en låg paviljong, liknande de bådanyligen uppförda. För hamnkapteren m. 1 borde väl lägenheter i de närliggan Je husen kunna hyras. Sedan vårsolen befriat gatorna från större delen af sin isbeklädnad, erinras hvarje totgängare på ett alltför obehagligt sätt om beskaffenheten ef stenläggningen å våra trottoirer. På de förnämsta gatorna finnes vis! serligen plansten använd; men icke ens å dessa har sådant blifvit allmänt, och derigenom att frihet lemnats husegarne att välja uvilketdera materialet de funnö lämpligt, har sparsamheten på en mängd ställen för anledt användandet af vanlig fältsten. :Oivifvelaktigt borde dock, om icke förfotgängarnes belåtenhet, åtminstone för utseendet och stadens värdighet, ordning och konseqvens i detta afseende, såsom i andra, råda; och om man icke ansett sig kunna förpligta husegarne att bekläda hela trottoiren med huggen sten, borde de väl ålagts att vid trottoirens ytterkanter använda plansten. . Såsom förhållandet nu är, har man väl i trottoirernas skiljaktiga beskaffenhet erhållit en måttstock på de särskilda husegarnes sinne för det allmänna eller för sin egen kassa; men dessa upplysningar skulle säkerligen de flesta, som icke äro utrustade med dalkarlsskor, försakat, för nöjet att på någorlunda hyggligt sätt komma rat. meliertid är rätt eget att se, huru, då knappt någon, äfven af mindre bemedlade borgare, underlåtit att framför sitt hus använda åtsana sorg förr än då, men då var också mit hjerta nära att brista. Ni mins henne ju mr Parslow? Mycket väl. Aon var renhbjertad och oskyldig, hela sitt lif igenom. Jag undrar om det är nå gon sanning i ordspråket att de goda och