van vid hennes hastiga uttal. Hon var en lång blek qvinna, som visserligen vid första påseende ej hade något intagande. Hennes rörelser voro mycket hastiga och påminde Bessy om morbror Davis, -ty hon hade hunnit röra om elden, taga en stol, sätta på sig glasögonen och återtaga sitt arbete, innan någondera af de besökande satt sig ned. ECNi ursäktar väl att -jag fortsätter med mina tygkängorX, sade hon, men det är sent nu, och jag. måste förtjena min söndagsmiddag; jag vet att ni ej tycker om att se folk sysslolösa. Jag brukade aldrig vara sysslolös hemma i det kära, gamla Hampshire, eller hur? Nej, nej, mrs Wessinger, ni var alltid flitig och vänlig, ett mönster för hushållerskor. Ni är bra god, sir, som säger så. . Tag af er a barn, tillade hon med en hastig blick på Bessy, snön begynner smälta här i varma rummet. Bessy, som var van vid hettan i El-Dorados öfverfyllda musiksal, hade ej förmärkt någon särdeles värma i rummet. Och ni, sir,är våt om fötterna som vanligt? Jag skall springa ditupp efter de gamla tofflorna, som. stå för er räkning, om ni ursäktar att jag tar ljuset med mig. Nej, nej, det behöfs inte, ty jag har tjocka stöflor på 1 afton. Jag skall för öfrigt gå om ett par minuter, så snart jag uträttat mitt ärende. Jag Har också litet öfverarbete derhemma. Alltid lika sysselsatt, sir. cOch ändå alltid efter med mina göromål, mrs Wessinger, så att det är ingenting att skryta utaf. Men ni är alltid tillreds med artigheter, mrs Wessingers till och med när jag var en liten pojke skämde ni bort mig me sådant.