Aftonbladet – 28 april 1862, sida 2

I derom; husvilla uslingar, hopkrupna vid den istora muren och porten till Whitechapelj föreningens hus, tycktes hoppas derpå, och iden frusne polismannen stannade vid den i snöbelastade bodtrappan, för att med han: delsmannen utbyta åsigter angående den föFe förändringen i vädret. Bessy kände i föga af denna. förändring, ty hon var ej säri deles varmt klädd, och fruktan för att få höra en röst som befallde henne stanna, elI ler känna en hand på sin axel, som återhöll henne, isade hennes hjer:a och gjorde att hon frös, oaktadt hon gick mycket fort. Gatorna voro mycket besökta denna afton, och de, som hade penningar, sågo sig om efter de bästa varor och det billigaste pris. I denna trakt syntes öfver allt spår af den hårda tiden; det var ondt om varor i bodfönstren, och priset på dem som funnos var mycket högt; stora siffror stodo. på bagarens skylt, och äpplena voro små hos frukthandlaren. Den hårda tiden visade sig också i mängden af tiggare som ströko omkring gar torna, i de anspråk som den verkliga nöden gapphänlig gjorde på den barmhertiges börs, i de hopar af hungriga arbetare som gjorde sin måltid af stekoset från värdshusen samt åskådandet af lambringor och färstekar i fönstren af köttboden. Så fattig och eländig denna del af den stora staden tycktes vara, så ansåg Bessy dock denna eländets verld för en bättre tillflykt än den hon nyss lemnat och tyckte att hon här ej såg så många hemska ansigten eller hörde så många onda ord. Hon önskade sig ej något högre eller bättre, än att tillbringa sitt lif bland dessa fattiga, srbetsamma varelser; och hon ertappade sig sjelf mer än en gång med att forskande betrakta alla de ansigten som mötte henne och undra hvilket som såg vänligast ut och ingaf henne största förtroende;