om menniskonaturens mörkare sidor, och det är i så fall bäst att följa sitt bjertas ingifvelse. Du ångrar väl ej detta steg, mitt barn?? Nej, sirv. Du är ej rädd att arbeta, arbeta strängt, till och med tillsammans med en kristlig qvinna, hvars lif kan gifva dig en bättre lärdom, ett ädlare exempel än dem du hittills följt? Jag är glad deråt, sir — icke rädd derför.4 Jag känner intet rikt folk och står ej i någon förbindelse med sådant. Om jag ringde på portklockan till ett at de stora husen i denna stads vestra del, så skulle portvakten slå igen dörren midt för min näsa och sägaatt man ej brukade uppmuntra tiggeriet der i huset. Jag har tänkt mycket på dig i fafton Bessy, och du har förstört två predikningar för mig, ty tanken på din framiid har smugit sig in i både början: och slutet deraf, så att tillämpningen i både är ingen tillämpning alls och slutsatsen ganska klen. Jag har öfvertänkt hvad som: bäst skulle passa för dig, och jag har bestämdt mig för en plats hos ett äldre fruntimmer, en gammal, för mig mycket kär vän, som, då det är vackert väder, ibland besöker min kyrka. A Ni är bra god, sir, som gör er så mycket besvär för min skullX, sade Bessy, Hur skall jag väl någonsin kunna visa er min tacksamhet? 7 tGenom att låta mig se det jag ej blifvit bedragen på det goda hjerta jag trott mig finna hos dig. Jag väntar mig stora saker af framtiden, tillade han och tryckte vänligt Bessys hand; jag hoppas ej blifva bedragen derpå.4