Aftonbladet – 28 april 1862, sida 2

På min ära?, sade han, för att gifva samtalet en gladare vändning, börjar jag icke att högt uppskatta ficktjufvars och lagbrytares yrke, ty detär v.rkligen något lifvande uti att göra tvärt emot lag och rätt, samt gå i en beständig. oro och väntan på ett kraftigt tag om halsen — högst upplifvande och ganska nöjsamt. Häller jag paroplyet öfver ditt hufvud, Bessy Calverton?? Ja, jag tackar.? Det vore bäst om jag fick bära det der knytet och om du tog min arm. Det är halt och du tyckes vara trött.? Men — men — sir.. ? Men, Bessy Calverton, jag är mycket envis af mig, sade han och tog af henne knytet samt stoppade det under ena armen, jag är häftig också, och om man motsäger mig så kan jag blifva rysligt ond. Tag min arm.? Bessy gjorde så; och-då de nu vandrade tillsammans, gjorde han åtskilliga frågor om hennes hem och föräldrar, om orsaken till hennes hastiga beslut att Så samt om det fordna barndomshemmet i Wales, 4Nåväl, sade han, sedan Bessy redogjort för alla dessa omständigheter, mitt samvete gillar detta företag, ehuru djerft det tyckes vara. Jag har lust att beständigt följa ögonblickets ingitvelse, gå framåt med tillslutna ögon samt till följd deraf ibland stöta hufvudet i väggen. Men detta företag beror ej blott på slumpen. Vi mötas oförtänkt, du uppväcker mitt medlidande och påkallar min hjelp mot alla de faror som omgifva lig. Jag vore ej värd att kallas en herrans jenare, om jag ej lyssnade till denna bön. en lag, som förbjuder 0ss att skilja förälrar och barn från hvarandra, kan ej med skäl tillämpas här. Ingen regel utan undenag, och denna sats gäller ännu mera i fråga