Aftonbladet – 26 april 1862, sida 3

(lycka än sin faders ende och trogne vän, pv deln, samt sitt eget englagoda hierta. Af dett englagoda hjerta ser man icke ett enda prof berättelsen, utom det att det stackars tjugoårig barnev gråter öfver sin faders död — och dett kan insändaren blott betrakta som naturligt oc tika litet berömeller klandervärdt. Insändare har redan kanske för länge tagit läsarens tid anspråk och vill derföre hänvisa till tidskrifte sjelf, der äfven den mest öfverseende skall finn anledningar till rättvist missnöje. Då man läse Onkel Adams Linnea — så till innehåll som sti lämpad för barn — så hittills i alla afseende värdig dess utmärkte utgifvare — och jemför de med Läsning för ungdom, kan man ej annat ä häpna då hr J.-F. säger att han och Onkel Adan arbeta för samma mål — ty den förädling oc den uppbyggelse som vinnes genom Läsning fö upgdom måste sannerligen — om man skall slut; dertill af tidskriftens innehåll — blifva klen. Uppfostrarinna. — Skarpskyttarne, före, under och efter stri den är namnet på ett. dramatiskt tillfällig hetsstycke i tre tablår af Rdd., hvilket dess: dager kommer att gifvas i Linkö ping till förmån för dervarand. skarpskytte lörenings kassa och nu utkommit i bokhan deln. — Japansk Roman. I Paris, der i närva rande ögonblick den japanska beskickningen och dess personal utgör dagens samtalsämne, har der bekante publicisten Philarete Chasle isista num ret al Journal des DEbhats redogjort för ett i Wier utgifvet japanskt arbete jemte bifogad tysk öf versättning. Boken, som berömmes för talang nappställningen och qvickhet i dialogen, har til författare Riutei Tanefiko och dess titel är följande De sex solskärmsbladen med tafior öfver der törflygande verlden, skritna och offentliggjord: 1821 I Yeddo på japanska språket jemte öfver sättning på Tyska af doktor Pfitzmayer; origi nalteckningarne af Utakawa Tojokani. I företale gifver den japanske författaren sjelf i följande ordalag en id om sin roman: I min bok finner ni inga stora krigsbedrifter och segrar; trollkarlar och signerier, schwkalervar gar och paddor äro derifrån uteslutna. Lika li tet kan jag lofva er stamtaflor, förlorade j ler och skatter. Namnförändrirgar, fäder tagna för söner, upptäckter åstadkomna medelst gamla koffertar, gudomligheter såsom t. ex. Buddah uppenbarande sig för dödliga under sömnen, till dragelser, som isa bloden i ådrorna — allt sådant finner ej plats i mitt verk. Ingenting är så sällsynt — säger ett af vårt lands ordspråk — som en solskärm och en menniska, som kan stå för sig själ Men jag tror det icke. Jag bjuuer er här solskärmsblad, hvaruppå jag sökt teckna bilder af det förflygande lifvet. Det vore skam om dessa ej kunde hålla sig upprätta. Jag bifogar teckningar som förklara mina förgängliga blad. I randen af dessa taflor har jag med lätt hana tecknat några nyttiga råd, hvilka jag nu öfverlemnar åt publiken. Monsey 17:de äret 7:de månaden. Jag har fulländat mitt verk 18:de året, första månaden på våren. Min bok är till salu.4 Riutei Tanefiko. — En hr Maclior Wylie har i Bengalen stiftat ett sällskap kalladt Vomandur Litterature Society, hvars uppgift är att genom europeiska skrifters öfversättande bana civilisationen väg till Ostindiens folk. Af allt hvad sällskapet hittills utgifvit har ingenting slagit an så mycket och väckt så stor glädje som H. C. Andersens äfventyr och historier. — Toucknits samling af engelska författare. Tre nya band af denna samling innehålla Bulvers 4A strange Story4 och Julia Kavanaghs French women of Lettres. Af Bulwer finnes i samlingen för närvarande 25 arbeten, hvilka utgöra allt hvad han skrifvit, och af miss Kavanagh 8. — El Puren Indomito de Alvarez di Toledo. Under den chileniske historieskrifvaren Diego Barros Aranas ledning utgifves hos Frank i Paris ett Amerikanskt bibliotek, hvari vigtiga gamla verk om Amerika, hvilka antingen icke varit tryckta eller numera äro sällsynta, komma att meddelas. Början göres med skaldestycket Puren Indomito, hvilket med historisk trohet skildrar araucanernas uppresning år 1598 och förut icke varit tryckt. De vigtigaste franska, tyska, engelska och spanska verk om tiden för Amerikas upptäckt skola följa derefter. — Napoleon I:s korrespondens. DeniParis atkommande Correspondance de Napoleon I, publibe var ordre de Vempereur Napoleon III omfattar relan nio band och 8065 bref, oca ändock går len ännu ej till slutet af år 1804. Brefven, till större delen af officiel natur, låta läsaren kasta n blick i det kejserliga regeringsmaskineriets nnersta verksamhet; de afslöja för honom den skarpsynte menniskokännaren, den kalle menniskoföraktaren, det väldiga, alltomfattande, orsanisatoriska snillet, den icke mindre väldiga, lt genomdrifvande viljan, och den macchiaeellistiska politikern i sin nakna gestalt. Ett vikant intresse vinner korrespondensen genom len nära till hands liggande jemförelsen mellan lenna tid och förhållandena under det andra ranska kejsardömet. Isynnerhetegnas stor uppirksamhet åt tidningspressen af förste konsuln väl som af kejsaren. Han genomögnar sjelt ill och med de mest obetydande blad och ealler deras indragning ;-men å andra sidan agnar han äfven pressen för att leda den a nänna meningen efter sin önskan och tillintetöra Englands inflytande. — Elt museum i Weimar. Landtdagen i Veimar har gått storhertigens önskan till mötes ch beviljat 60.000 thaler till byggande af ett :onstmuseum. Preller skall pryda försalen ned ina berömda taflor ur Odyssten. — En mångsidig skådespelare. Den för na xcentriciteter bekante skådespelaren Louis Ki om för närvarande är anställd i Köln, har skrifit en pjes: Des Schauspielers letste Rolle vor der robe, soloskämt i en akt, i hvilken han sjelf pelar alla rolerna, nemligen: Dumont, skådepelare; Carl, hans betjent; Ippelberger, en ude; Pudlibitzky, en skräddare; Amalia, sk pelerska, samt en teatervaktmästare. Till dessa roler i en hand komma ytterligare följande förandlingar på scenen: konung Lear; Mephistoheles; bankiren Miller; Fegesack, en gammal irigbuk; Faridondaine, hårfrisör; Elias Krumm; Fartuffe och Soliman. frågan om jernvägar på städernas gator.