Aftonbladet – 26 april 1862, sida 3

knytnäfve nästan sprängde dörrspegelu, så tungt föll den derpå. Hvad vill vi?4 ropade Bessy blek af skrämsel. Har du lärt din visa ännu? Ämnar du vara ydig och sjunga den i adton?4 Lotty had: väl sagt att nan cj kunde lefva här utan att tala osanning, men dock tvekade Bessy innan hon svarade: I Icke ännu. Jag mäste hafva tid på Men spela mig intet spratt, det råder jag) dig till, du står ännu qvar i min svarta bok, och om du lurar mig en gång till — blixt och dunder! då kan du taga afsked af litvet!4 Får jag lära mig deu här visan i fred? sade Bessy. i tJa, gå på du, och var lydig för en gång åtminstone. Kom ihåg att du sjunger ett annat stycke klockan åtta, och passa bara på tiden, det råder jag dig. 4 Han slog ännu en gång knytnäfven i dörren, och Bessy tyekte nästan att slaget trälfade hennes bjerta. Hon drog en suck af lättnad när de tunga stegen ej mera återljödo i trappan och hon åter var ensam med sina tankar. Huru skulle hon komma undan? Hade Lolty skickat hernes bref till mr Parslow? Skulle han väl möta henne, hjelpa henne och visa vägen till det nya glada lif, hvarifrån hon skulle se tillbaka på det förflutna som på en hemsk dröm. Hon Jade nägra klädespersedlar i ett knyte, satte på sig hatt och kappa, samt knäföll och bad, så som hon ej bed:t sedan hon var en liten flicka och boddei Aberogwin. Midt under bönen kom hon att tänka på Mary Davis och önskade endast att kunna fly till barndomshemmet och utt hecses tar ej kände till dess invånare, ens till namnet. Slutligen blef det alldeles mörkt, och Bessy lyssnade vid dörren, med återhållen andedrägt, utan att doc a något anvat äp sitt eget hjertas häftiga slag. Om Lottys förslag ej kunde utföras, om fadren bevakade hennes steg, hvad skulle det blifva af henne, med den förfärliga hotelsen öfver henne, som ännu å d i heun 7