Aftonbladet – 26 april 1862, sida 2

Han knuffade undan henne, liksom han nyss gjorde med Lotty och som han fören stund sedan gjort med mrs Calverton, så att Bessy uppgaf ett rop af smärta. Likväl kände hon sig starkare nu, fastare i sina godå föresatser. Den fordna häftigheten, den känsla, som förde henne upp ibland bergen, just när det var farligt att vandra der, gaf henne mod, och hon svarade: y I Ni kan gerna nedkalla himlens vrede öfver mig — det har ni redan gjort genom det lif vi här föra och det förderf ett sådant lif medför. Jag har ännu rättighet att handla redligt och rätt — och det var rätt att återlemna penningarne åt den, som blifvit bestulen derpå. Ni är min for och ni tadiar mig derför. OO, min Gndl4 Vi skola väl förstå hvarandra bätire hädanetter4, sade han. Du börjar bli för gammal och för klok rättnu. Det du i dag gjort, kunde vara nog för att deportera mig. och det lär hyarken du eller någon annan brytt sig Om. : Huru stor var summan? Trettio pund. eDu får törtjena dem på ett eller annat sätt, de måste inbetalas till skolan, annars blir jag fast för dem. Jag har ännu aldrig i milt lif blifvit lurad af någon, och det är inte Bessy Calverton som skall lyckas göra det. Du får förtjena det — det gör detsamma på hvad sänt. Längre för ej detta gål utbrast Lotty häftigt. Det är jag som gjort alltsammans och ingen annan behöfver lida för min skull. Jag skall berätta er allt hvad ni vill veta. Plånboken lemnades åt mig och jag gaf den t Bessy samt bad henne gitva den tillbaka. Det var allt, och ni kan sätta de trettio punden på min räkning, och gör sedan ert ta — ifall ni kan behandla mig värre u ni redan gjort för flera år sedan, tilllade hon med sitt missljudande skratt. Lägg dig inte i mina affärer, sade Calverton. Jag har dessutom hört så många osanningar i dag, så att jag inte kan veta hvad som är sannt, och hvad som icke är I det. Jag frågar inte efter det heller. Sko Jan har att fordra trettio pund, och det är