Aftonbladet – 26 april 1862, sida 2

Mrs Calverton var för ögonblicket böjd att prisa sin make — möjligen i enlighet med motsvarighetsläran, ty den hederlige Dick hade denna morgon inskränkt sina ömhetsbevis till några bastanta knuffar, i anledning deraf att hon tillåtit Bessy tala med mr -Parslow föregående afton. Han har varit mig en god make. Han hade ett godt öga till mig innan din mor dog — he, he! — Hon var så svartsjuk stackare, och om han också ibland är litet sträf emot mig, så ligger det ju i hans natur. Bry dig inte om att han är häftig, Bessy, ;det går snart öfver, och han menar ej så illa. tcHvad är detta för en sång? Åh, en lustig visa som de sjunga på ölstugan Kronan och som de ej sjunga bra, hvilken det oaktadt lockar kunder dit. Din far trodde att du skulle lyckas bättre dermed, ty du ser bra ut och har god röst. Man ropar EA dernere, tror jag. Hon skyndade utför trappan, och Bessy började efter några minuters eftertanke tro, det hon gjorde bäst i att söka finna sig i sitt öde. Hon steg upp och gick till by: rån, hvarifrån bon tog ett papper med några dåligt skrifna noter och verser; men i samma ögonblick rycktes manuskriptet ur hennes hand, liksom fordom onkel Davis ryckte sagohäftet ifrån henne, och syster Lotty ref sönder det suddiga papperet i små bitar, som hon kastade framför den förvånade Bessys fötter. SjeTTE KAPITLET. Beslutsamhet. Bessy Calverton betraktade sin syster med yttersta förundran. Van vid de häftiga utbrotten af hennes vrede, afundsjuka och nyckfullhet, hade hon dock aldrig sett henne sådan som nu, och förändringen i hennes anletsdrag nästan skrämde Bessy. Lotty, dyraste Lotty, hvad är på färde? Du får inte sjunga det der, eller läsa det, händå hvad som helst. Detta är ju min egen olyckliga bana, steg för steg, och det skall icke ske att du. skall gå densamma !