Aftonbladet – 25 april 1862, sida 2

sonligen visa sig och omtala tortlallanaet for nNrTr kirurgie och medicine professorer derstädes, samt öfverlemrniat det omtalade stycket af pistolpipan till akademiens samlingar: förnamnen. Mötet på börsen i fråga om en sammanbindningsbana: (Slut fr. gårdagsbl.) Grosshandlaten WALLENBERG yttrade i fortsättningen af sitt. anförahde, att han fann ganska betecknande att man nu ändtligen och sedan hvarken friherre Ericson eller någon annan, kunnat bestrida lämpligheten af en bangård vid hadugårdslandsviken, åt denna sanning vill göra den koncession, att från den blifvande norra vägen ett spår skulle någönstä es Utah: för Norrmalm afvika och ledas till Ladugårdslandsviken. Detta erkannande innefattar det kraftigaste skäl för riktigheten att just tur Salt sjön och ej till Klara sjö borde norra banans slutpunkt örläggas. Talaren bad få erinra om den motion som blifvit, jenter op bod års riksdäg i syftning att Skeppsholmen. skulle upplåtäs för händelnis ch sjölattens behof. Då FA tvifvelsutan nu tillkommit nyä äfiledningat för flottan att kunna umbära denna holme, vore det allt skäl att Stockholms kommun eller nagon kraftig man trädde i spetsen för denna stora fråga. Ur det af vöderbörligt ttskott afgifna be: tänkande uppläste hr Wallenberg ett utdrag af referatet. Det hette der: . att, ehuru Stockholm egde en rymlig och säker hamn, orsakade likväl hufvudstadens under I de sednare åren sig allt mer och mer ökade äffärsverksämhet en så stör trängsel vid kajerniå att den vore hinderlig för rörelsen; ätt det korta seglationstiden påkallade alla bemödätiI den för att undvika onödigt dröjsmål vid-lossning och lastning; att när godset blifvit lossadt saknades ändamålsenliga vid kajerna belägna I mågaginer, och detta emedan fet utiynime, sö finnes, blifvit ändamälsvidrigt begaghadt;. ät I midt uti Stockholms hamn vore Epp I belägen, dit en afdelning af flottan blifvit förlagd; att lifligheten der inder fredstid hvarken vore eller kunde vara särdeles stor; att då di som på stadens kajer arbetade med Idssning och lastning, trängdes med hvarandra, vore deremö Skeppsholmens stränder vanligen öde eller upptoges till en del äf några kronans afrustade väl förtöjda fartyg, hvilka kunde ligga lika lugna på många andra ställen; att de fymliga till en del toma slupskjulen upptoge de yppersta magasinsplätsbr; under det att de dyrbaraste handelsvaror inpackades uti tråbga miägasiner, till e del hängande på rostiga jerndobbar i södra bet: gen, der alla andra upplagsplatser saknades; att slutligen det ur militärisk. synpunkt aldrig kunde försvaras att lägga ett krigsetablissement i hjertat på en obefästad stad, och skulle Stockholm framdeles befästas, så kunde väl icke en flottans afdelning motsvara en befästad orts citadell. ; ; ; På grund af allt detta och dä ingen ölägenhet borde uppkomma af ifrågavarande stations flytt: ning, men deremot Skeppsholmen och den del af Ladugårdslandsvikens: östra strand, som upptages af slupskjulen och andra till stationen hörande byggnader, skulle, planmessigt bebyggda med magasiner och med rymliga jr försedda, kunna blifva särdeles prydliga och gaghande, har motionäreh förfeslägit, ått rikets ständer vill för sin del besluta, att kongl. Skeppsholmen och till flottans etablissement hörahde Strand pi köngl. Djurgården måtte till Stockholms sta upplåtas att, i öfverensstämmelse med plan och ritning, som af K. M:t fastställes, förses med byggnader och kajer för handelns behof. å detta förslag hade utskottet svarat: Huruvida Skeppsholmens öfverlåtande till Stockholms stad eller till. enskildt bolag i det af motionären afsedda ändamål kommer att för den allmänna rörelsen medföra: så stort gagn; att kostnaderna eller värdet af de ifrågaställda vederlagen derigenom uppvägas, Kan utskottet icke bedöma; men enär i hvarje fall, derest be: hof verkligen förefinnes att på sådant sätt utvidga Stockholms hamnlägenheter, det är sta! dens styrelse äfvensom det. enskilda bolag, soni, efter-hvad motionären förmodat, möjligen kan komma att bildas, obetaget att i ämnet göra underdånig framställning hos K. M:t, som då komme i tillfälle att pröfva om öfverlåtelsen under erbjudna vilkor kan utan olägenhet eller förlust för staten medgifvas samt i öfrigt vara förenlig med sjöförsvarets ändamålsenliga ordnande — i hvilket fall det lärer böra antagas att frågans vidare handläggning i vederbörlig ordning icke uteblifver — anser sammansatta statssamt allmänna besvärsoch ekonomiutskottet sig sakna skäl att, i anledning af föreange motion, tillstyrka någon rikets ständers tgärd. alaren visade härmed att ingenting i sak kunnat mot förslaget invändas och att just utskott och riksstånd utpekat. den väg som borde beträdas för att ernå målet. Till Skeppsholmen kunde både jernvåg och sillhof flyttas. Skeppsholmen, försedd med magasiner och kajer samt spår, kunde lätt förbindas med banstationen vid Ladugårdslandsviken. Uppoffringen vore för kronan ingen, ty det sjöförsvar med sina minnesrika traditioner, som nu förvaras å Skeppsholmen, kan lika väl uppläggas hvar annorstä es som helst, om man ej åsyftaratt intaga plats i närheten af nationalmuseum. År 1855, då här fanns en liflig handel, saknades utrymme för magasiner, medan de rymliga SKYN RTR speglade sig lugnt i vattenytan och aldrig öppnades för annat än vädervexling. En hvar;som betraktat kartan öfver Stockholm, skall finna att Skeppsholmen ligger midt i hamnen, och ville man på ett i ögonen fallande sätt öfvertyga sig om riktigheten af denna uppgift, så behöfde man blott besöka Lundins fåfänga, numera tillhörig hr Paton. Derifrån hade man en klar öfverblick, och vid allvarligt begrundande borde man finna. att Skeppsholmen vore af naturen ämnad till mfvudplats för handeln. Hr Mouribn (från Gefle) hade med tillfredställelse hört att de olägenheter, hvilka anförts åsom med förslaget förbundna, icke vore af farigare beskaffenhet än som här försports. Likaedes hade det för tal. såsom norrlänning varit illfredsställande att höra att förslagets motstånlare önska en bana norrut. Men det vore högst lämpligt att börja bygga norrut innan det blifit afgjordt hvar sammanbindningen skulle blifva. )m en norra bana anlades utan att en sammanindnig på samma gång komma till stånd, så rfordrades för denna bana en alldeles ny stab ftjenstemän och ingeniörer, Nya reserver oo. s. V., vilket vore en stor misshushållning. SammanAR VA AR RA