större reda och säkerhet, — För öfrigt instämde I talaren i den åsigt, att hvad man än tänkte om Jsammanbindningsbanans möjliga gagn eller olägenheter, så: vore det dock ett faktum, att fråI gan derom icke är hvad man kallar en brän-J nande fråga, en fråga för dagen, utan att det är JT vida angelägnare att först se till att man får nåot att sammanbinda, och att man sålunda i rämsta rummet bör opinera för en bana norrut från Stockholm. Hr ScHWAN sade sig icke ha haft för afsigt att här yttra sig, men då han hört satser framdställas mot hvilka han ansåg sig böra: göra ind kast, så hade han känt sig uppfordrad att begära ordet. Till en början ville han dervid förklara att han ej funne hvarföre han icke vid föreliggande frågas öfvervägande skulle kunna hos sig förlika sin egenskap af Stockholmsborgare med den af svensk medborgare. Öfverginge han derpå till de anförda argumenterna, så ville han ned afseende å kostnadsförslaget ha anmärkt, att öfverste Ericsons antecedentia vore för dess tillförlitlighet den bästa borgen och att Kan för sin del hyste förtroende till förslaget (Rop af: Ja, ja) Med hr Sohlman delade han deremot den åsigt, att en föregående öfverläggning om norra banan varit önskvärd, men att en sådan uteblitvit komme sig af den likgiltighet som här blifvit en följd af den olyckliga votering, som bestämde att vestra stambanan skulle börja från Göteborg, icke från Stockholm. Man finge emel lertid nu taga sakerna sädana de äro och pröfva det förslag, som blifvit föremål för öfverläggning. I talarens tanka kunde Stockholm aldrig hoppas att såsom handelsstad resa sig till sin fordna vigt; i stället borde man sträfva att genom stadens sättände i förbindelse med landet ställa så till att Stockholm Blir för Sverge hvad Paris är för Frankrike. Det här fören de förslaget i detta hänseende hade den fördel, attl banan ej skär någon mera trafikerad punktistaden. Om man en gång kommer så längt att 6 bantåg om dagen passera, så blir det vid Rid-J darholmsbron ett afbrott af tillsammans 9 minuter på hela dagen. Var öfvertygad att man aldrig skulle Serkomigs till så abderitiska åsigter i afseende på trafiken, som då man: fordom ej tillät de norrländska hamnarne att direkt skeppa sina produkter eller att lastade fartyg att passera slussen. Tal. hade alltid varit emot att göra Stockholm till en fästning, men trodde att då en gång striden om Sverges oberoende kommer att utkämpas i trakten af Stockholm, så vore det af vigt att kommunikationer funnes. Sammanbindningsbanan vore i detta hänseende vigtigare än något annat. Om i ett sådant ögonblick hela landets materiel stode till regeringenSförfogande, så skulle en hel armå kunna derpå transporteras, och i motgångens stund skulle man kunna sammanbindningsbanan retirera med och såunda rädda hela vår jernvägsmateriel. Hvad anginge förhållandena i Brussel, så hade en sammanbindning der mött otroliga svårigheter; men i stälIet hade de tyska och franska regeringarne tilltvungit sig en direkt och oafbruten kommunikation genom ER rå en annan bana, som går förbi Brissel. Berlin har man ångrat att sammanbindning,inom staden ej skett, då kringgåendet af staden är förenadt med kostnad och olägenheter. I Köln och vid Strassburg förefunnos åter exempel a ofantliga ansträngningar gjorda för att åstadomma sammanbindningar. Meningen vore icke här, att södra bangården skulle upphöra, utan finge man vid istigandet bestämma till hvilken station man ville-blifva förd. Vid färden till bangården vore det ingen likgiltig sak förnorrmalmsboer att behöfva gifva sig af 1 timma tidigare ue åt söder, för den händelse de på vägen skulle blifva hindrade, t. ex. vid slussen. — Att förnödenheter skulle på jernvägen tillföras och gå divekt-till torgen om väg dit funnes vore gifvet och vitsordades af erfarenheten från Göteborg. Tal. kunde ej anse det annat än oegentligt, att förslagets so ej fått vara närvarande vid detta tillfälle. Kanske skulle han lätt kullslagit invändningarne, och tal. vore derföre ifrig att få höra frih. Erieson. Att han ändrat sitt förslag hedrade honom och visar att han tål opposition... Den nu föreslagna bron skulle ej såsom det. förra förslagets bank komma att stänga trafiken. Att 150 fartyg om dagen passerat slussen, förklarade talaren vara en öfverdrift och omöjlighet. Man hade för öfrigt på andra ställen t. ex. i Petersburg, ej tvekat att lägga broar öfver befarna vatten, utan blott anslagit vissa timmar till genomfart — De kalkylerade expropriationskostnaderna vore icke stora nu, men skulle årligen stiga med mer än 6 för hun driadet med ränta på ränta: De 280;000 rdr; som nh beräknas, ha kanske om några år vuxit till illioner. Detta vore äfven ett skäl att icke dröja, och borde Stockholms: invånare icke genom visad likgiltighet gifva landets fäder, som här samlas, anledning att påminna dem om det gåmla talesättet: Hjelp dig sjelf, så hjelper dig Gud! Bifall.) Handlanden HALLGREN trodde att samman bindningsplanen kunde realiseras med undvikande af Mälar-banken. Det af talaren förål sättet kunde referenten likväl icke uppatta. i Hr HjertA ansåg det ytterst önskvärd: att Stockholm kunde blifvaSverges Paris, men då här ej vore fråga om att vädja till: känslan utan till logiken, hemställde han om ej näx.nde mål skulle kraftigare främjas genom anläggningen i första rummet af den norra banan, hvars utsträckning så långt som möjligt vore för Stockholms handel och industri al vida större vigt än någonsin sammanbindningen. Anmärkte för öfrigt att: Kölnerbanan ej går genom utan bredvid staden, likaså: den bana som passerar Hannover. Grosshandlaren H.L.Broman instämde med frih. Stjernstedt och hr Schwan. Lektor BErcivs ansåg olägenheten af 1t. minuts afbrott i gatutrafiken några gånger om dagen obetydlig i jemförelse med de obestridliga fördelarne af sammanbindningen; och anmärkte för öfrigt, att om blott på denna: väg en sammånbindning kan vinnas, så bör frågan derom tagas i betraktande vid frågan om norra banan och norra bangårdens läge. Frih. STJERNSTEDT nämnde Liverpool och Hannover såsom städer der jernbanstågen verkligen äro hinderliga för trafiken. Men ju flera bantåg som sålunda vore till hinder, ju större vore rörelsen, och de fördelar den medförde uppvägde olägenheterna. Huruvida någon transito komme i fråga genom Stockholm vore en fråga som tillkomme ständerna att öfverväga. Er SoHiman hyste lika stor beundran för frih. Ericsons utmärkta egenskaper som någon annan, men. trodde att det här utlysta mötet, liksom hvarje annat dylikt icke medförde något gagn om män blott samlades för att gifva ett förtoendevotum: åt hans förslag endast derföre att det vore hans och i allmänna. ordalag -uttala sin förtjusning deröfver. Frih. Ericson hade genom de ändringar han vidtagit i äldre förslag visat, att han sätter värde på inkast och rättar sig efter dem, om han finner dem ha något skäl för sig. Det var derföre talaren ansett det af vigt att förslaget här skulle blifva granskadt, icke blott lofprisadt, och det var för att dertill medverka som talaren håde andragit de inkast mot detsamma som för tillfället runnit honom i sinnet; -Talåren toge icke parti mot förslaget, såsom han redan från början vttrat men han