Aftonbladet – 24 april 1862, sida 2

yttrade: ?Monseigneur! Jag har önskat få se er och göra er bekantskap, emedan ni är en prest i evangelii anda, en sann biskop, en fader för er hjord och för ert presterskap, och som uppbyggt mig med tal, fulla af patriotism och evangelisk kärlek?. — General!? svarade biskopen, mitt presterskap är godt, och jag aflägger gerna ett vittnesbörd om dess dygder. Det följer det program, som jag för dem uppställde samma dag då jag tillträdde mitt embete; detta program är sanning och kärlek! Ni ser omkriug mig min gencralvikarie, mina domherrar, kyrkoherdaroe i staden och på landet, professorerna i mitt seminarium och i de offentliga läroa stalterna. De veta alla, ait jag städse rmanat dem att undervisa folket i sina pligter, att afhålla sig ifrån alla öfverdrifter, hvilka alltid äro menliga för sanningen och kärleken. Mitt presterskap förstår mig, följer mig och är mig till nöjes?. — Monseigneur!? svarade Garibaldi, ?om alla prester gjorde sin pligt såsom ni lär med ord och exempel, så skulle det verk, som återstår oss att fullborda för vårt fiderueslands fullständiga frigörelse, blifva oss vida lättare?. Bfter dessa ord presenterade Gaibudi sina officerare för biskopen, och presten och krigaren skildes derpå efter att ha tryckt hvarandras händer. Om blott tio biskopar i Italien ville följa den cremonesiskes exempel, så vore romerska frågan afgjord.