Aftonbladet – 23 april 1862, sida 3

Han drog upp rockkragen ölver öronen, stoppade båda händerna djupt ned i fickorna och påskyndade sin gång. Jag fruktar ej för de hårda ord han kanske ger mig, denna handling är mitt första försök att göra hvad som är rätt, sedan jag lemnäåde Wales, sade Bessy, och jag ångrar det ej.4 Rätt! hånlvg den gamle mannen. Pod jag gjort orätt? cAhnej, då är alltsammans mycket rätt och berömvändt gjort, Bessy Calverton, men vid Choke Street duger det ej. Jag må beundra ditt uppförande och anse det hederligt, ty jag är sjelf en hederlig man, som ärligt förtjenar mitt bröd, men jag kan ej anse det klokt, och det har blifvit mycket klandrat. Du ångrar inte hvad du gjort! Nej. . cÄmnar du svara honom så? Ja, om han frågar mig. Du är hvad vi kalla morsk, men det sjenar till intet, Bessy, om ej ... fOm ej? upprepade Bessy, som nästan hade svårt att följa hans hastiga gång. Men Charles Edwin svarade ej förr än de voro vid hörnet af Choke Street, då han helt tvärt stannade och ryckte i hennes sehal, så att hon också stannsde. cOm inte du är tillräckligt morsk för att göra slut på alltsammans. Hvad menar ni?4 stammade Bessy förskräckt, ty Charles Edwin säg för första gången upp på henne och var blek som döden. Du skall blifva förlorad, du såväl som vi andra4, utropade han helt upprörd, fom du ej har mod att fly! Hvart som helst — till vem som helst! Du kan aldrig råka värre ut, men möjligtvis bättre! Hvarför rymmer du inte straxt?4